Julgranen lyser vackert med en extra touch av barnens hemmagjorda dekorationer. Ur högtalarna spelas "Gläns över sjö och strand" på lagom volym. Lugnet sprider sig när jag tänker på att julen är här, en tradition jag verkligen tycker om.
Varje år försöker jag lura mig själv att det är som det alltid har varit, det vill säga en skön julmiddag hemma hos mamma och pappa med resten av släkten, Kalle Anka på tv:n och julklappsöppning. Allt i stor julefrid.
Men när den tidiga morgontimmen är slagen på självaste julafton blir jag bryskt påmind om att det inte alls är som det alltid har varit. Sängen studsar till, kroppen får en smärre chock av de små iskalla fötterna som placerar sig på ryggen, och jag får en snorig puss samtidigt som det vrålas ”god morgon” så att trumhinnan vibrerar.
Åren har passerat skrämmande fort och jag är visst mamma till två döttrar på två och fyra år, som är mer vilda än tama. Den där julefriden som en gång fanns är som bortblåst. Istället består den av lökringar under armarna när jag med hökblick springer efter barnen bland mammas vaser och annat ömtåligt i det välpyntade huset. Två av de dyraste porslinstomtarna har givetvis redan gått i tusen bitar.
Med andan i halsen försöker jag trycka ner en köttbulle smetad i rödbetssallad medan jag passerar matbordet. Hjärtinfarkternas högtid känns inte alls som en främmande synonym för julen helt plötsligt.
Men detta kaos övergår i rörande värme när jag får se barnens blickar då det knackas på dörren, och när jag får höra glädjetjuten då paketen öppnas. Att få se ens barn lyckliga måste vara det absolut bästa som finns, snäppet före att få samlas med familjen och bara umgås.
Jag blev nästan lika varm i hjärtat av mina kära medarbetares blomstrande julklapp som doftar ljuvligt och välkomnar mig tillbaka till skrivbordet den 27:e.
VT-sportens ungtupp, Kenny Wiis, ska fira jul hemma hos sin mamma och farfar. Annandagen spenderas på klassiskt bandymanér då han åker till Målilla för att bevaka Tjust Bandy tillsammans med Bosse Lindblad, som kör matchen direkt, och Ilkka Ranta som fotar.
Rutinerade räven, Rikard Nilsson, samlas med släkten i Västervik. Sillen är fortfarande favoriten på julbordet, och den kommer att hejas bort över nyåret då semestern går till anrika Anfield Road och mötet mellan favoritlaget Liverpool och Swansea.
Vi på VT-sporten önskar er läsare en riktigt god jul och hoppas att ni passar på att njuta av ledigheten innan vi är tillbaka och öser en massa lokal idrott över er igen; den 26:e på webben och den 27:e i papperet.
Malin Belfrage