Åtvidabergs FF:s forward hade svårt att röra sig efter 2-0-vinsten i superettan. Benen värkte, men leendet fanns där ändå.
Tacka sjutton för det.
Upp i serietopp, nytt mål - och ingen känning av den knäskada som plågat honom under nästan hela säsongen.
Däremot fanns det andra ställen på kroppen som gjorde desto ondare.
- Världskramp, sa Möller och skrattade.
Han och anfallskompisen Magnus Eriksson skapade chans på chans, missade och missade - ända tills Möller efter dryga timmen spräckte nollan.
På ribbretur, med ryggen vänd mot målet.
- Skriv att det var en bicycletas. De hade ett par killar på mållinjen, så jag trodde att de skulle få undan bollen, sa han.
Några minuter senare var hans match slut.
Efter en lång löpning blev han liggande kvar i gräset.
- Det låste sig och small till i båda benen. Fanns inte en chans att jag kunde fortsätta. Förhoppningsvis berodde det på att jag sprang mycket.
Hur var det med knäet?
- Första matchen på länge som jag inte tänkte alls på det. Det var skönt. Hellre kramp än ont i knäet.
27 juni förlorade ÅFF efter en plattmatch borta mot Öster. Sedan dess har det blivit åtta vinster och två oavgjorda.
Inte en förlust.
Med bättre skärpa och/eller sämre målvaktsspel av Brages Gerhard Andersson hade siffrorna blivit större den här gången också.
Nu dröjde 2-0 till minut 91 när Magnus Eriksson till slut fick utdelning efter en snabb kontring.
Oscar Möller sa:
- Alltid tufft när målen inte kommer. Men det känns som vi har en trygghet och ett tålamod som gör oss svårslagna.
24-åringen kliade sig i skägget och tvekade inte att såga motståndet.
- Ett riktigt tråkgäng som håller på en massa skit hela tiden. Underbart att slå dom.
Och nu leder ni serien.
- Kanon. Det var ett tag sedan nu.