Vintersäsongens största positiva överraskning har Westerviks IBK varit. Som nykomlingar blev det serieseger i division III och till hösten väntar alltså spel i division II, så högt upp i seriesystemet har aldrig WIBK varit på herrsidan. Att det skulle bli serieseger var det ingen som räknade med på förhand och när laget inledde seriespelet med tre raka förluster var de flesta inställda på att WIBK skulle få kämpa för att hålla sig kvar. Spelarna och tränaren Michael Elmér ville dock någonting helt annat. Efter de inledande förlusterna blev det bara ytterligare en förlust under ordinarie tid på 19 matcher. Det är imponerande. Vad ligger bakom WIBK:s framgång? Självklart finns det flera anledningar, men en stavas helt klart Michael Elmér. Ingen ont om tränarna som har varit tidigare i klubben, men Michael är uppväxt med sporten och brinner för den. Med sitt engagemang har han fått med sig spelarna och de har hela tiden trott på det de håller på med. Styrelsen i WIBK var smarta nog att göra klart med Michael för ytterligare en säsong innan det var klart att det skulle bli div. II-spel. En annan anledning till framgångarna var att Elmér satte ihop en superfemma bestående av Fredrik Thorngren, Magnus Karlsson, André Fridell, Mattias Kåhlman och Christian Eriksson. Den har näst intill varit ostoppbara. Förutom Thorngren hamnade alla bland tio bästa i poängligan. Självklart måste WIBK förstärka truppen om inte sejouren i tvåan ska bli högst tillfällig. På riktigt nära håll finns Peter Hirschman eftersom han bor i Västervik. Med sin erfarenhet från spel i elitserien och div. I skulle han bli stor tillgång i WIBK. Sedan WIBK bildades har klubben varit "lillebror" till Vimmerby och Craftstaden, Oskarshamn, men nu har det alltså blivit regimskifte på tronen i norra länsdelen. Till hösten spelar WIBK i tvåan medan Vimmerby och Oskarshamn får sikta in sig på spel i trean. Hade någon sagt det innan den här säsongen startade så hade väl den personen inte blivit friskförklarad. Samtidigt som jag gläds med WIBK:s herrar framgångar lider jag med WIBK:s damer. Laget slutade på sjätte plats i division II, men det räckte inte till nytt kontrakt eftersom för många småländska lag åkte ur ettan. Här måste Smålands Innebandyförbund ta sig en allvarlig funderare och se över antalet lag i tvåan. Kanske det är värt att utöka från tio till tolv lag och sedan måste förutsättningarna vara klara när serien startar. Efter fem säsonger tackar Claes Jungewall för sig som tränare i Tjust Bandy. I och med att Tjust åkte ur allsvenskan blev det ett ypperligt läge för en förändring på tränarposten. Helt omöjligt är det inte att det blir en intern lösning. Fredrik Widén som var assisterande tränare senaste säsongen kan få det fulla ansvaret till hösten. Att Tjust åkte ur allsvenskan var ganska logiskt. Förutom skade- och sjukdomsbekymmer tappade laget värdefull rutin när Dan-Inge Johansson och Patrik Jonsson slutade. De ersattes i truppen av lovande juniorer från bland annat Edsbyn. Även om juniorerna är duktig så saknar de den värdefulla rutin som behövs i allsvenskan. Därför kan en säsong i ettan bli nyttig eftersom de unga spelarna då får den erfarenhet de saknar för tillfället.
