Det var laddat och mycket nerver inblandat då den södra och västra hockeyettans seriesegrare skulle mötas i allettans första omgång. Det var nu allvaret började, med en värdemätare som skulle ge en bild av var VIK står någonstans jämfört med de södra lagen.
Då passade VIK på att göra sin, av det jag sett, bästa match för säsongen. Speciellt med tanke på att motståndet förmodligen också var det bästa hittills.
Mattias Karlin hade scoutat Kristianstad på ett föredömligt sätt. Att sen spelarna följde lagets gameplan till punkt och pricka kan nog knappast bli bättre för en coach.
De två nya backarna, Jimmie Jansson och Nikita Kolesnikovs, är helt klart ett lyft för laget. Kolesnikovs spelade enkelt och tillför mycket med sin storlek. Jansson, med sin något aviga stil, visade upp ett brett register och är ett riktigt klipp.
Förutom Kristianstadlägret lämnade alla Plivit Trade-hallen lyriska på lördagskvällen. Med all rätt.
Typisk svensk som jag är kom genast tankarna om att man inte får vara för nöjd eller för kaxig efter en seger, utan att det gäller att stanna kvar med fötterna på jorden och inte glädjas för mycket. Ödmjuk och allt det där ni vet.
Men nu säger jag nej, no, niet.
Var lite mer amerikansk istället, ta in äran och berömmet och rid på vågen. Njut. Tider som dessa kanske aldrig kommer igen för vissa spelare.
Fortsätter VIK spela disciplinerat med tålamod och stor laganda är det inget snack om att det blir topp fem.