De flesta som någon gång har gått på en idrottsmatch har hört det.
Någon i publiken, en ledare, en spelare eller rent av en hel hejarklack har skanderat ”domarjävel”.
Inom ishockeyn buas det till och med när domarna äntrar isen, alltså innan de ens har hunnit sätta pipan i munnen.
Jag själv var inte Guds bästa barn när det kom till relationen med basketdomarna. Höll jag inte med om ett domslut visade jag mitt missnöje, men jag visade också uppskattning de gånger jag tyckte domaren gjorde det bra.
Aldrig någonsin gick jag till personangrepp och kallade domaren för något.
I dag får domarkåren utstå allt från könsord och andra kränkande glåpord, till hot och fysiska påhopp.
Vissa idrotter är värre än andra.
Fotbollen tillhör de värre, där publiken till och med har kastat farliga föremål och fysiskt skadat domarna.
Vad gör en match till något så allvarligt att man känner att man måste förnedra eller skada en annan människa?
Jag, som är oerhört tävlingsinriktad, vet att idrotten känns som att den betyder allt i vissa stunder, men kom igen. Tänk efter lite innan ni yttrar er och eventuellt förstör en dag, eller rent av en hel karriär, för någon annan bara för att ni tycker att bollen var inne istället för ute.
I Västerviks kommun har det gått så långt att domarna hoppar av och att kåren inte kan rekrytera nya.
Jag förstår dilemmat.
Om jag själv fick frågan om jag skulle vilja bli domare skulle mitt svar bli som följer:
”Aldrig, jag kan inte förstå att någon vill vara domare överhuvudtaget. Vem vill vara en slagpåse och utsätta sig för att ständigt få skit? Inte jag i alla fall”.
Vad ska man då göra åt detta? För attityden gentemot domare måste ändras, så är det bara.
Jag anser att varje förening i varje idrott borde låta alla sina spelare döma några matcher. Dels för att få se att det förmodligen inte är så lätt som det verkar, och för att få en förståelse för vad det är domarna gör egentligen, utöver att blåsa i pipan.
Men framförallt för att sätta sig i samma situation och uppleva hur det känns när någon inte bara är missnöjd, utan får en att känna sig som sämst i världen.
Det skulle nog vara nyttigt för samtliga.
Jag tycker också att föräldrar till unga spelare har ett stort ansvar, för tyvärr tror jag att respektlösheten gentemot domare speglar hur det ser ut i övriga samhället i dag.
Det man gör som mamma eller pappa blir ofta kopierat av ens barn.
Står man som vuxen och vrålar på domaren från läktaren eller skäller ut läraren för det dåliga betyget sänder det givetvis ut signaler att det någonstans är okej att bete sig på det viset.
Skällsord som ”hora” har blivit ett flitigt uttryck bland unga. Skolelever kräver respekt av lärarna men visar ingen tillbaka.
Jag kan babbla på i evigheter om det här, men skulle ändå komma fram till samma slutsats; att detta måste få ett slut.
Uttrycken ”du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad” och ”domaren dömer” håller i alla lägen. Tänk på det nästa gång det är match.