Usain Bolt
Hur cool är han inte, Usain Bolt?
I min bok tillhör han de häftigaste idrottsstjärnorna någonsin. Om inte den allra häftigaste.
Jag trodde faktiskt inte att han skulle lyckas vinna ännu ett VM-guld på 100 meter. Usain Bolt hade inte glänst överdrivet mycket tidigare under säsongen, samtidigt som den store utmanaren – Justin Gatlin – hade radat upp vinster på galor och vassa tider.
Var det i Peking Bolts herravälde skulle ta slut? Mot en löpare som tidigare åkt fast för doping.
Jag fasade för det – och jag blev så glad över att jag hade fel.
Att förlåta är en fin mänsklig egenskap, jag själv är ganska bra på det, men jag hade ändå haft svårt att acceptera en guldmedalj till Justin Gatlin.
Därför kändes det underbart att Bolt knäckte amerikanen. Inte minst för att det var med den barnsligt lilla marginalen en hundradel(!).
Tjust IF
Division 4 har varit en snurrig serie för de lokala lagen i år.
IFK Västervik och Överums IK inledde piggt, för att sedan falla ihop totalt.
Tjust IF startade trögt, för att sedan dundra igång ordentligt.
Summa summarum kommer deras tabellplaceringar bli ungefär som förväntat alltså.
Just Tjust blir högintressant att följa under seriens slutskede. De har harmoni i truppen, slagläge i tabellen och en hysteriskt bra form (fem raka segrar, 20–3 i målskillnad).
Det råder inga tvivel om att Tjust vill upp till division 4 elit – serien de tillhört så många år tidigare – så snabbt som möjligt. Helst efter bara en vända i fyran.
För att fixa det kommer det troligtvis krävas att superformen håller i sig. Serieledande IFK Tuna blir ingen enkel nöt att knäcka.
Tjust har dock allt i egna händer. Och det går inte att säga annat än att det finns mycket gott i Sören Karlssons trupp, en trupp som har en röd tråd som genomsyrar alla lagdelar.
Rutin i överflöd finner vi hos Niklas Andersson, Kristian Petersén och Rickard Falk. Stor erfarenhet och kompetens återfinns hos Conny Karlsson, Björn Söderström och Robin Jiderblom. Ungdomlig entusiasm och kompetens hittar vi hos Oscar Berglund, Adam Grönqvist och Oscar Olovsson.
För att nämna några.
Och då ska vi inte ens tala om nye Kliton Bakiv som verkar precis lika spännande som Sören Karlsson påstod innan han var spelklar.
Jag ger Tjust goda möjligheter att gå upp till elitfyran – även om de tvingas kvala för det.
I ett kvalspel bör ett sargat division 4 elit-lag nämligen ha största respekt för Tjust.
Darcy Ward
Han må ha varit strulig under sin karriär, men man kommer inte ifrån att han är en fantastiskt begåvad förare.
Ja, den mest begåvade jag någonsin sett skulle jag vilja säga.
En framtida världsmästare.
I söndags kom smällen som förändrade allt. Det var i det sista heatet mellan Wards Zielona Gora och Grudziądz. Matchen var redan avgjord, men Ward ville så gärna köra om motståndaren Artem Laguta och avsluta matchen på topp – som den tävlingsmänniska han är.
Då tappade Ward kontrollen på cykeln, körde in i Laguta, och föll olyckligt, först i backen och därefter in i sargen.
Australiern låg de första dagarna på sjukhus i Polen. I onsdags förflyttades han till England. Exakt hur det kommer bli med Ward vet ingen.
All information kring Wards tillstånd hålls tills vidare konfidentiell, enligt familjens önskemål.
Men det känns dystert. 23-åringen ådrog sig bland annat skador både på ryggmärgen och halskotor. Det är ytterst allvarligt.
Allt talar för att han aldrig kommer att kunna köra speedway igen.
Det finns stor risk att han blir rullstolsburen i resten av sitt liv.
Det är för jävligt.
Vi kan bara hoppas på det bästa.
Men klart är att den här hemska historien svärtar ner den vanligtvis extremt roliga avslutningen av säsongen med slutspel i ligorna och kamp om medaljerna i GP-serien.
Malmö FF
Först fick vi vänta från 2000 till 2014 innan ett svenskt lag kvalade in till Champions League.
Malmö FF bröt ner barriären.
Och nu har de gjort det igen, för andra året på raken.
Det är nästan så att jag får nypa mig i armen – ett sånt här scenario existerade inte ens i mina vildaste drömmar för bara tre-fyra år sedan.
Det sjuka är att jag hade en sådan otroligt god känsla inför returmatchen hemma mot Celtic. Malmö har bjudit på så många mirakel på hemmaplan i kvalspelet, nu krävdes inget mirakel, bara en bra insats, det grejer ju de lätt.
Jag blev nästan orolig för mig själv, kände mig nästan arrogant, vid ett eventuellt svenskt misslyckande skulle det vara jättetungt.
Det fanns aldrig någon anledning till oro. Malmö var det bättre laget genom i stort sett hela matchen. De har skapat någon stort på Swedbank Stadion under Europaspelet.
Trots förlusten borta mot BK Häcken innan, så räknade jag med en seger mot mäktiga Celtic.
Det säger något om hur långt MFF har kommit.
Nu har vi ännu en härlig CL-höst framför oss med svenskt deltagande. Förra året fick MFF en rolig grupp med Juventus, Atletico Madrid och Olympiakos. Jag är spänd av förväntan över vilka skåningarna får på sin lott den här gången.
Min drömgrupp (om vi ser till häftigt motstånd): Paris SG, Real Madrid och Roma.
Och den tråkigaste möjliga gruppen: PSV Eindhoven, Sjachtar Donetsk, Lyon.
(Observera att listan skrevs under onsdagen).
Rikard Grönborg
Den nya förbundskaptenen för Tre Kronor avslöjades i veckan.
Den som ska ersätta Pär Mårts blir föga förvånande Rikard Grönborg med en bakgrund som assisterande i Tre Kronor och huvudtränare för juniorkronorna.
Jag kan inte riktigt bedöma om det är en tråkig eller klok tillsättning, jag har läst båda omdömena från diverse experter, däremot vet jag att det kommer bli som vanligt framöver.
I början kommer det kännas fräscht. En tidig framgång känns inte alls omöjlig. Grönborg kommer att hyllas.
Sedan kommer någon motgång, lite missnöje vädras. Sedan kommer en bommad VM-semifinal och folk börjar tycka att Grönborg är dålig.
Det hela kommer sluta med att alla jublar över att Grönborg lämnar och någon ny, fräsch själ kliver in.
Så var det med Hardy Nilsson.
Så var det med Bengt-Åke Gustafsson.
Så var det med Pär Mårts.
Det är ett evigt pågående ekorrhjul.