Det var otroligt nära.
Om Västervik Speedway hade hållit undan sin sexpoängsledning med fyra heat kvar mot Örnarna, så hade de kommit tvåa i Allsvenskan och därmed sluppit en semifinal mot skräckmotståndet Masarna.
Ett Masarna som på ett hänsynslöst – och oerhört imponerande sätt – har plöjt fram i grundserien och tog mäktiga tolv segrar på lika många matcher.
I stället för en semifinal mot Vargarna eller Griparna, där Västervik hade haft runt 70 procents chans att avancera, blir det nu en semi mot Masarna där Västerviks chans att gå vidare är – tio procent.
De små marginalerna i sista omgången fick stora konsekvenser.
Nu var det emellertid inte bara i Mariestad som Västervik försämrade sina chanser att nå en stekhet allsvensk final radikalt. Det har pågått under hela säsongen.
På hemmaplan har Västervik flugit fram.
På bortaplan har laget kraschlandat i slutet av matcherna flera gånger.
Hemmaplan är givetvis en stor fördel i speedway, men så stor skillnad som det har varit ska det inte behöva vara för Västerviks del.
Förarmässigt har jag fått se ungefär vad jag hade förväntat mig. Peter Ljung har varit dominant, Robin Aspegren har varit upp och ner, och Jacob Thorssell har snuddat vid att vara en heatledare att lita på.
Den stora positiva överraskningen har varit Joel Larsson som gör sin klart bästa säsong i karriären. Hans frejdiga och offensiva körning har lönat sig.
Tyvärr har Larssons framsteg inte hjälpt laget till några stora höjder. Anledningen är Jonas Davidssons bleka form. Jag har varit inne på Davidsson i en tidigare krönika, och tänker inte fördjupa mig ännu mer i det.
Låt oss nöja oss med följande faktum: Davidsson är fortfarande Västerviks stora nyckel till framgång. Det är där det finns mest sparkapital, men nu är det bara att inse att han med all sannolikhet inte kommer att lyfta sig den här säsongen.
Jag var helt säker på att så skulle bli fallet i våras.
Vad är det då som väntar Västervik Speedway i semifinalen?
Tja, ett fruktansvärt komplett lagbygge som har glömt hur man stavar till förlust.
Antonio Lindbäck tillhör de tolv-tretton bästa förarna i hela världen den här säsongen. Klart han briljerar i Allsvenskan då.
Linus Sundström har det jättetungt i Polen, kämpigt från ordinarie väst i Elitserien, men i Allsvenskan är han charmant.
Där har Masarna seriens mest dödliga duo. I ett avgörande skede mot dem kommer Peter Ljung få klara sig ensam om inget oväntat händer.
Redan där börjar uppförsbacken.
Inte blir den mindre brant om jag belyser Ludvig Lindgren, Joel Andersson och Fredrik Engman som kommer tvinga Aspegren, Ricky Kling och Larsson att få slita för varje poäng, i varje heat.
Och då har jag inte ens nämnt letten Maksims Bogdanovs som är bättre än samtliga Västerviks förare förutom kapten Ljung.
Återigen: Västervik har bara tio procents chans att överleva det här.
Om ens det.
Masarna kommer att köra i Elitserien 2016.