Sara har alltid gillat att testa gränser oavsett vad det gäller. Även när hon tävlade i roadracing gick det undan i kurvorna.
Sara,som är uppväxt i Gamleby, hade tidigare genomfört triathlonsprint samt olympisk distans i triathlon.
Varför Ironman?
– Återigen vill jag hitta gränser hur mycket kroppen klarar av och jag vill klara av det omöjliga. Man klarar av mycket mera än vad man tror. Nu har jag flyttat ytterligare en gräns, svarar Sara Dolk med ett leende.
Tuffaste grenen för Sara har varit simningen eftersom hon för ett år sedan inte kunde frisimma 25 meter i bassäng. I Ironman gäller att kunna frisimma i 3,8 km i öppet vatten.
– Det är stor skillnad att simma i bassäng och i öppet vatten. I öppet vatten är det bara ett mörker eftersom man större delen av simningen har huvudet under ytan. I simningen gäller att hitta tekniken så att man inte behöver ta i.
Cyklingen blev väldigt tuff eftersom det var sidvind under större delar av de 18 milen.
– Det gjorde att jag knappt kunde dricka eftersom jag var tvungen att hålla hårt i styret för att inte tappa balansen.
Hur mådde kroppen inför maratonloppet?
– Energidepåerna var ganska tomma samt att magen började säga ifrån efter alla energidrycker och energikakor.
Sara bröt ner de 42 kilometerna i etapper, annars hade hon aldrig klarat av detta. Hon såg fram emot varje vätskedepå som fanns längs med banan samt att hon skulle ta ett varv i taget. Maratonbanan bestod av tre varv.
Vad var känslan när du sprang över mållinjen?
– Glädje och smärta, blandat. Det var helt fantastiskt eftersom publiken hejade ivrigt på hos längs med hela banan, svarar Sara, som sprang i mål på tiden 11 timmar och 41 minuter.
– Vasaloppet är som en skogspromenad i jämförelse.