Spelet kan börja - i dag avgörs VT-golfen
I dag är det dags för finalspel i årets upplaga av VT-golfen. ?? par gör upp om segern. Vilket par som tar sig vidare till NT-golfen och får välja först från det digra prisbordet står klart någon gång under eftermiddagen.
Mari Nordh på promenad mellan elfte green och tolfte tee.
Foto: Fotograf saknas!
Fjolårssegraren Christer Lundh spelar även i år i par med sonen Filip.
- Vi får se hur det går. Jag har inte spelat så mycket i år, men det är klart att vi siktar på att försvara vår titel.
I den efterföljande bollen gick en annan lokal fotbollslegendar som sadlat om och börjat spela golf: Torbjörn Nilsson, extremt diciplinerad och bollsäker mittback i VAIS och VFF en gång i tiden.
- Jag spelar lite då och då. Hittills i vår och sommar har det väl blivit ungefär två rundor i veckan.
På frågan om han är lika stoiskt lugn och nästan irriterande säker på golfbanan som på fotbollsplanen kommer svaret utan ett ögonblicks tvekan.
- Ja, jag kör på säkerhet, åtminstone kan jag säga det innan jag går ut, för man vet aldrig hur det går därute. Jag har spelat VT-golfen två gånger och ännu inte tagit mig till finalspelet.
Tävlingens bästa spelare, Marcus Johansson, gick i par med Jonas Halling, ett riktigt låghandicappar med bara 2,5 slag att spela med.
- Vi är med här bara för att ha skoj, men det är klart att man vill vinna. Är det tävling så är det och då vill man alltid göra sitt bästa, förklarade Marcus.
- Jag lovar att hetsa dem lite, försäkrade ännu en pensionerad fotbollsprofi: Stefan Knutsson.
Marcus och Jonas har spelat ihop tidigare i VT-golfen, tror de.
- Men jag minns inte hur det gick, erkände Jonas.
Inte så bra, kan vi väl anta.
Bra gick det hur som helst för Uno Pettersson på hål nio. Han svarade för en känslig chip från tjugo meter, som la sig bara en klubblängd från hål.
Lagkompisen, Samuel Larsson, var dock inte helt nöjd med spelet på nionde.
- Det går sådär på det här hålet. Vi har haft en del skitslag, men annars har det gått ganska bra.
Ett sandwedgeslag därifrån peggade Andreas Hansson upp på tionde tee.
- Vi har varit i varenda jävla bunker! Men vi har bara förbrukat hälften av våra tjugo handicapslag så gör vi bogeys på resten av hålen så borde vi klara cuten.
Övriga spelare i bollen var Andreas partner Marie Hansson, Mari Nordh/Ulf von Segebaden och Tony Wigander/ Raimo Miettinen. Stämningen var god och spelet kontrollerat. Det liknade faktiskt mer en stillsam sommarpromenad än en prestigeladdad kamp.
- Det här är ju en väldigt social tävlingsform. Problemet med att slå varannat slag är att det tar några hål innan man slagit in sig, konstaterade Ulf von Segebaden, och fick medhåll från Mari Nordh.
- Det är alltid lite segt i början. Jag har inte fått till mina utslag, men annars har det gått hyfsat så här långt.
Ett hundratal meter från elfte tee damp ett finfint inspel från Oskar Erixon ner på 13:e hålets green. Han var dock inte särskilt nöjd med det spel han och August Erixon i dagens förstaboll presterat så långt.
- Vi har slagit bort oss på för många utslag. Vi måste spela riktigt bra på de sista hålen om vi ska ha någon chans att ta oss vidare.
Inte heller Josef Ackrell var riktigt nöjd med spelet.
- Puttarna har väl gått ganska bra, men inte utslagen.
Uppenbarligen en gångbar analys bland spelarna under tisdagens kvalspel.
I dag är det dags för finalspel. Någon given förhandsfavorit finns egentligen inte. Som vanligt handlar det om att hålla sig på fairway, undvika bunkrar och vatten, och inte glömma det förhatliga golffaktum att en decimeterputt har exakt samma värde som ett mastodontutslag.
Så jobbar vi med nyheter