Vimmerby Hockey
Först deras lagkapten, viktigaste spelaren, ja hela division 1-hockeyns främste spelare Jakob Karlsson.
Sedan poängmaskinen från backplats – låg inför gårdagens omgång femma i hela seriens poängliga – Jesper Eriksen.
Det är inga lätta tapp som Vimmerby har drabbats av på sistone. Det är två rejäla käftsmällar – som givetvis sätter grus i Vimmerbymaskineriet.
Nu tror jag i och för sig att Vimmerby kommer gå en bra bit den här säsongen ändå, så pass stark grund att stå på har dem.
Men klart är i alla fall att dessa båda herrar – definitivt Jakob – är omöjliga att ersätta mitt under brinnande säsong.
VIK:s chanser att den 3:e december äntligen få en derbyviktoria mot ärkerivalen har ökat.
Edit: under onsdagskvällen blev det klart att Vimmerby tappar ännu en spelare till Allsvenskan. Det är tongivande backen Carl Ackered som har kritat på för Vita Hästen.
Niclas Heed
Ibland kan jag känna att Niclas Heed inte har fått det stora erkännandet han förtjänar för sina insatser i Västerviks IK.
Jag är vän med Niclas, så jag må vara lite färgad.
Men det går inte att komma från fakta:
Tio säsonger som ordinarie i A-laget med 157 poäng som facit.
Han var med och förde upp VIK till division 1 två gånger.
Och framför allt: Niclas Heed var en kämpe, en bra lagspelare med god moral, en dröm för tränaren att ha i laget.
Nu, när karriären är över, önskar jag honom all lycka i det civila livet.
Han kommer att lyckas bra även där.
Guldbollen och Diamantbollen
På fredag avgörs Tjust Open och med det delas två prestigefyllda priser ut.
Guldbollen till kommunens bästa herrspelare i år.
Diamantbollen till kommunens främste damspelare.
Jag vet vilka som kommer att få priserna.
Och jag tycker att det är helt rätt att ge dessa spelare respektive utmärkelse.
Jobbig säsong
Jag går dagligen in på min text-tv app och skummar igenom tabeller.
Det ger mig en inre frid som få saker kan.
På sidor som inte intresserar mig – som basket, golfens världsranking och volleyboll – är det sällsynt att jag lägger något på minnet.
Jag har dock fastnat för två lag, i en serie som jag inte följer alls. Det är Riksserien i ishockey, damernas motsvarighet till SHL.
Jumbo är Sundsvall. De har 13 förluster på lika många matcher. Målskillnaden är 11–78.
Serieledare är Linköping. De har 13 vinster på lika många matcher, med en målskillnad på 66–12.
Ishockey är en ganska oviss sport många gånger.
Men i det här fallet känns det glasklart vilka som vinner SM-guld och vilka som kommer sist.
Om vi ska uttrycka oss försiktigt.
Jerringpriset
I går släpptes nomineringarna till årets Jerringpris. Detta folkets pris, som har röstats fram sedan 1979.
Som vanligt – och det är bara ett hälsotecken – så kommer det bli diskussioner om vem/vilka som ska få ta emot priset på Idrottsgalan i början av nästa år.
Jag har min åsikt på det klara. Och det är att skiddamernas stafettlag, som vann OS-guld, bara ska vinna.
Det var en otroligt stark insats i Sotji, och framför allt en magnifik finish av mästerliga Charlotte Kalla som bäddade för den olympiska guldpengen.
Ja, man skulle nästan kunna rösta fram bara Charlotte Kalla till Jerringpriset – hon är även nominerad individuellt. Men för mig så smäller stafettguldet större. Kalla tog ju "bara" två silver på egen hand.
Som outsider vill jag lyfta fram Sarah Sjöström. Hon är en personlig favorit och från årets EM i Berlin kom hon hem med tre EM-guld (två individuella) och fyra EM-guld (även där två individuella). Som grädden på mosbrickan satte Sjöström även ett nytt världsrekord på 50 meter fjäril med 24,43.
Men i slutändan får hon vika ner sig mot Ida Ingermarsdotter, Emma Wikén, Anna Haag och Charlotte Kalla.
Jag unnar den kvartetten det 36:e Jerringriset i ordningen.
Donald Brashear
Okej, det blir mycket hockey den här veckan. Men det får vi leva med.
En herre som Donald Brashear kan inte få gå obemärkt förbi.
Att den gamle NHL-busen, vid 42 års ålder, skrev på för Modo efter diskussioner med Peter Forsberg slog ner som en bomb.
Brashears ankomst till svensk hockey delade upp experterna i två läger.
Vissa, som Expressens Magnus Nyström, är skeptiska och menar att det är sorgligt och osannolikt att han kommer göra bottenlaget Modo bättre.
Vissa, som Niklas Wikegård, hyllar Modo, tror att forwarden kommer betyda mycket laget för och menar att det SHL mest behöver är profiler som just Donald.
Jag är inne på Wikegårds linje. Donald Brashear kommer inte att leverera några smörpass, läckra frånvändningar eller skott i krysset. Men han höjer intresset för SHL och kommer med sin blotta närvaro göra serielunken betydligt roligare.
Och vem skulle inte vilja se en fight mellan Brashear och Andreas Jämtin?