Martin Ödegaard
Efter mycket spekulationer skrev den norske megatalangen till slut på för Real Madrid.
Hur det kommer att gå för honom lämnar jag åt ödet. Det ska i alla fall bli otroligt intressant att följa hans utveckling hos den spanska jätten.
Det jag fastnade mest för var hans lön. Martin Ödegaard kommer att casha in två miljoner – i månaden.
Han är 16 år. Och kontraktet sträcker sig över tre och ett halvt år.
Vanliga 16-åringar önskar sig väl en ny mobiltelefon, surfplatta eller presentkort i julklapp eller födelsedagspresent.
Ödegaard kan köpa allt det där – till sig själv och ge bort till hela tjocka släkten.
En annan stor bonus för norrmannen: han behöver inte oroa sig över att söka sommarjobb.
Qatars handbollslandslag
Oljelandet Qatar står som värd för årets handbolls-VM som pågår för fullt nu. Qatar är klart för kvartsfinal, en historisk prestation.
Det är emellertid en insats som smakar lite beskt i min mun.
Qatar och handboll? Just det, ingen mix man har hört talas om direkt. Så hur kan de då ha lyckats med konststycket att nå kvarten?
Enkelt: deras förbund har köpt ihop ett lag.
Qatar ville väl inte göra bort sig när de skulle arrangera världsmästerskapet. Eftersom landet sitter inne på otroligt mycket pengar, så betalar de utländska spelare för att representera dem under VM. Enligt uppgifter till Sportbladet får vissa spelare kring 300 000 kronor i månaden för besväret.
Det är galet – och strider mot mina värderingar. Ett landslag är ett landslag, och inget klubblag.
Nio av de 16 spelarna i Qatars trupp kommer från ett annat land. De bärande spelarna kommer från Balkan.
Nej, nu tycker jag att Sverige ska söka basket-EM igen. Och köpa in ett gäng amerikaner, spanjorer och greker.
SHL-kraven
I förra veckan offentliggjordes de nya kraven som har utformats för att få tillåtelse att spela i SHL, Sveriges högsta hockeyserie.
Det handlar om två viktiga saker.
Ett: som klubb måste man ha minst fyra miljoner i synligt eget kapital.
Två: som klubb måste man ha en arena med en publikkapacitet på minst 5 000 åskådare, varav 3 500 av dessa ska vara sittande.
Den första punkten har jag inga som helst invändningar emot. En sund ekonomi är självklart bra för alla, i övrigt behövs inte så mycket mer sägas.
Punkt nummer två är vad som gör mig upprörd. Att få möjligheten att spela i SHL ska styras på sportsliga grunder, hur bra ett lag är. Inte över hur stor arena du har.
I dagsläget är det bara tio av 14 lag i Hockeyallsvenskan som har arenor som sväljer minst 5 000 personer; Malmö, Rögle, Södertälje och Timrå.
Ta lag som Västerås, Karlskrona och Karlskoga som alla gör bra säsonger och i allra högsta grad är aktuella för uppflyttning. De uppfyller inte dessa krav. De ska alltså bli tvingade att lägga ut en stor summa pengar på bygga ut hallen? Hinner man det över en sommar?
Nej, horribelt är dessa SHL-krav och ingenting annat.
För mig är detta bara en dimridå som ska dölja SHL-bossarnas egentliga syfte.
De vill i stort sett stänga ligan.
Om de tror att det ska råda bot på det dalande publikintresset, så är de ute på ruskigt djupt vatten.
Utan både flytväst och simkunskaper.
Alexander Gustafsson
Jag såg inte galan från Tele2 Arena i söndags morse. Jag sov som en stock.
Däremot så var bland det första jag gjorde när jag vaknade att kolla upp hur det gick för "The Mauler".
Det gick tydligen käpprätt åt helvete – och matchen varade bara i drygt två minuter.
Allt detta på hemmaplan. Inför 30 000 åskådare. Som hade sett hela galan och väntat på huvudnumret i showen: "The Maulers" match.
Upplösningen blev en dubbel käftsmäll – både på Alexander Gustafsson och de svenska fansen.
Usch, vad det måste svida för Gustafsson. Han måste nästan ha skuldkänslor. Jag lider med honom enormt mycket.
Nu är inte hans karriär på toppen körd bara för det här. Dessvärre är han dock ännu längre ifrån titelmatchen som han har pratat om så mycket.
Jag tror fortfarande, om han visar sig mentalt stark, att han får minst en chans till på titeln. Men jag är inte lika bombsäker som tidigare.
Antvarden
Okej, Trym – jumbo i division 3 – är ett klippt odugligt innebandylag. De brukar förlora sina matcher med 15–4, 12–6, 13–3 och liknande.
Men att Antvarden besegrade Trym med hela 39–0 är ändå värt att hyllas ordentligt.
Det är helt tokiga siffror. Tryms största förlust sedan tidigare den här säsongen var 26–2 – ett resultat som Antvarden bräckte med råge.
Speakern i Överums sporthall måste nästan ha fått ont i tungan av att rabbla upp alla målskyttar och passningsläggare under matchen.
Nu är det givetvis så att denna seger inte betyder speciellt mycket inför framtiden. Trym är för dåliga.
Jag tror dock att Antvarden, som nu ligger tvåa, har alla chanser i världen att kvala sig uppåt i seriesystemet.