Åtvidabergs FF
Knappt 7 000 bor i den pittoreska tätorten Åtvidaberg. Med det är Åtvidabergs FF, rent storlek-på-stad-mässigt, överlägset minst i Allsvenskan.
Näst längst ner på den listan är Falkenberg som har ett invånarantal på drygt 20 000.
Åtvidaberg är ett klassiskt lag. Och de är nu inne på sin fjärde raka säsong i svensk fotbolls finrum. Med tanke på ortens storlek är det bara att lyfta på hatten.
ÅFF har inte bara klarat nytt kontrakt. De har kommit på åttonde plats i Allsvenskan tre säsonger på raken, det är inget annat än jätteimponerande i dagens fotbollsverklighet där det blir alltmer fördelaktigt att komma från en så stor stad som möjligt.
2015 har dock börjat svagt för Åtvid. Efter tio omgångar står de på beskedliga fyra poäng och parkerar under nedflyttningsstrecket.
En ny åttondeplats kommer de definitivt inte att klara av.
Kommer ÅFF då att hänga kvar?
Tillåt mig tvivla.
Det återstår förvisso oerhört mycket av serien. Men att ta in sex respektive sju poäng på Falkenberg och GIF Sundsvall, två lag som kommer fightas nere i träsket, blir bara det en svårlöst uppgift för Daniel Hallingströms och hans lagkamrater.
På något sätt är det sorgligt. ÅFF:s sorti blir ännu ett kvitto på den moderna fotbollen.
Att verkligen etablera sig i Allsvenskan för lag som ÅFF, Degerfors och Mjällby kommer nog bara bli ännu svårare.
Malmö FF
Om ÅFF är det lilla laget, så är Malmö FF raka motsatsen.
Med två raka SM-guld och Champions League-spel mot Juventus och Atletico Madrid i bagaget är MFF-pågarna på väg att bygga ett imperium som svensk klubblagsfotboll inte har skådat sedan IFK Göteborgs glansdagar på 80- och 90-talet.
Inför årets allsvenska var 90 procent av expertkåren överens: Malmö FF skulle vinna Allsvenskan igen. Jag fann ingen anledning att säga emot.
De hade förvisso – som vanligt för svenska mästare – tappat ett gäng tongivande spelare. Å andra sidan hade de värvat oerhört starkt och truppen såg ännu bättre ut än i fjol.
Starten på serien gav ingen anledning till att tvivla på MFF. De var obesegrade efter åtta omgångar, allt var i sin ordning.
Två matcher senare är ingenting i sin ordning. Två raka torskar – mot Häcken och Kalmar – har gjort att Malmö nu är hela sju poäng efter serieledaren IFK Göteborg som går som en raket.
Min tes kring MFF:s överraskande poängtapp stavas koncentration. De har gått in med en inställning som har varit några procent för slapp, och det räcker för att motståndaren ska hugga.
Alla vill slå mästaren. Det är en av årets stora höjdpunkter att möta de himmelsblå.
Att MFF befinner sig i det här prekära (lite överdrivet men det gillar vi ju) läget gör ju bara serien ännu mer intressant.
Nu kommer de att behöva jaga.
IFK Göteborg och Elfsborg är inga lättfällda byten. De kommer inte att bjuda bort många gratispoäng om man säger så.
Det här kan nog bli dramatiskt i höst trots allt.
Fast jag tror fortfarande att MFF tar sitt tredje raka SM-guld.
FIFA-skandalen
Vilken soppa.
I går sipprade nyheten ut om att sju FIFA-ledare hade gripits av polis i Zürich, anklagade för olika former av korruption och pengatvätt.
Å ena sidan är jag inte ett dugg förvånad. Man har hört och läst om skumma saker som försiggår inom FIFA:s högkvarter och dess höga höns. Det här kommer inte som en chock.
Å andra sidan stör det mig enormt att jag inte blir chockad. Att sånt här pågår inom det största organet i världens största sport smakar så extremt beskt.
Det har länge spekulerats kring hur mycket mutor har påverkat att Ryssland och Qatar tilldelades fotbolls-VM 2018 och 2022. Jag vill inte leka Leif GW Persson, men känslan är att allt inte har gått rätt till, framför allt inte i stenrika Qatars fall där miljonerna så gott som växer på träd.
FIFA-bossen Sepp Blatter har också varit under lupp i många år. Svenske Lennart Johansson, den gamle UEFA-ordföranden, har alltid varit kritisk mot Blatter. Och att Blatter har suttit så länge som sedan 1998 på sin post luktar skumt enligt mig.
Hur kan ha fått förtroendet så länge när han ofta har varit så ifrågasatt?
Att sitta så länge på samma maktposition är inte nyttigt, man blir nog i många fall lite maktgalen till slut, det är vad jag tror.
Vi får se var den här soppan tar vägen. Klart är i alla fall att huvuden kommer rulla, och det är på tiden.
FIFA är en viktig organisation som ska skötas på rena grunder, och inte smutsa ner sig med sånt här skit.
Aftonbladets eminenta sportskribent Erik Niva, summera allting på ett lysande sätt på Twitter:
"Den rätt igenom rättfärdiga revolutionen. Storma det korrupta jävla Fifa-palatset, och ta fotbollen tillbaka".
Stanley Cup
Jag har aldrig följt NHL särskilt noga.
Till 99 procent beror det så klart på den tunga tidsskillnaden som är.
Om man vill se en match, måste man i stort sett stå ut med att vara som en zombie dagen efter.
Det är ett pris jag inte har varit villig att betala.
Jag har faktiskt bara sett en "nattmatch" i hela mitt liv. Och det var på en efterfest för kanske fyra år sedan, jag tror bestämt att det var Vancouver som mötte Boston i finalen.
Snart kan det vara dags igen, och den här gången ska det inte behövas en promillehalt avdelning hög för att greja det.
Jag har nämligen fått upp ögonen för NHL extra mycket de senaste månaderna. Speciellt nu i slutspelet.
Efter ännu ett ganska tamt SHL-slutspel känns det uppfriskande med ett stekhett Stanley Cup som har bjudit på raffinerande bataljer och stundtals bländande spel.
Semifinalerna New York Rangers–Tampa Bay och Chicago–Anaheim har bara höjt tempen än närmare kokpunkten.
Sen har jag tänkt på en sak också. Jag kan ha fel, men känslan är att det oftare är en sjunde och avgörande match i NHL jämfört med SHL.
Det väntar en sjunde mellan Rangers och Tampa.
Anaheim leder med 3–2 mot Chicago. De möttes i natt, och jag kalkylerar med en sjunde och avgörande även där.
Jag hoppas på en final mellan Rangers och Anaheim.
Då ställer jag klockan.