Tillsammans med antal sponsorer har Börje sett till att klubben har fått upp näsan över vattenytan. Förarskulderna kan nu betalas och därmed kan styrelsen börja med förhandla med förarna om nästa säsong.
Flera av förarna som VT har pratat med har sagt att de vill avvakta och se vad som händer i Västervik innan de bestämmer sig, men de hade inte kunnat vänta hur länge som helst.
De vill också göra klart var de ska köra nästa säsong.
Förarna ska dock ha en eloge för att de inte har skrivit på för någon annan klubb ännu, förutom Tomasz Gapinski.
Även om den värsta ekonomiska krisen är över så kan inte klubben slå sig till ro och tro att allt ordnar sig, men har jag fattat saken rätt jobbas det hårt med sponsorer, förare och lagledare till nästa år.
Klubben står nu i ett vägskäl och måste bestämma vilken väg den ska välja.
Det viktigaste är att man får ordning på ekonomin.
Det går inte att driva runt föreningen med föresatsen att välvilliga sponsorer ska rädda ekonomin varje höst när pengarna har tagit slut.
Ska man få ordning på ekonomin får klubben helt enkelt sänka ambitionsnivån genom att ha en billigare förartrupp.
Det innebär att någon eller några förare får se sig om efter en ny klubbadress.
Det är helt enkelt så att debet och kredit inte har gått ihop de senaste åren. Utgifterna har varit större än inkomsterna och den största kostnaden har varit förarna.
Därmed kanske Västervik inte kan vara med och utmana om SM-medaljerna, men jag tror det är många som håller med mig att det är viktigare att klubben har en ekonomi i balans än att man är med och kämpar om SM-medaljerna.
Givetvis vill jag att Västervik Speedway även i framtiden ska tillhöra de främsta lagen, men det får inte ske till vilket pris som helst.
Tränarbytet i Västerviks IK fick önskad effekt.
Inställningen spelarna visade i onsdags kväll när Vita Hästen besegrades kan ingen klaga på.
Det tacklades som det inte har gjorts på hela säsongen och det täcktes skott, frågan är om jag har sett det tidigare under säsongen.
En seger innebär dock inte att allt är frid och fröjd.
Om det ska bli ytterligare VIK-segrar måste spelarna i fortsättningen visa samma inställning i återstående matcherna under höstsäsongen.
Det räcker inte med att åka på en skridsko och tro att någon annan ska ordna det, utan nu är det upp till varje spelare att visa att de vill vara med och få VIK-skutan på rätt köl igen.
Då kan VIK förhoppningsvis klättra några placeringar under de nio matcher som återstår.