Förr eller senare kommer den. Och för Västerviks IK:s del inkasserades den första förlusten i söndags, borta mot starka Skövde IK.
Det var snöpligt. Mattias Karlin var väldigt besviken. Spelarna likaså. Konstigt vore väl annars.
Jag säger bara en sak: ta det lugnt och blicka tillbaka. Vilken fantastisk säsongsinledning ni har fått.
De två senaste säsongerna har VIK fått rätt så risiga starter på säsongen, något som inte direkt har gynnat dem i kampen om att nå Allettan.
Den här hösten: helt annorlunda. 13 poäng av 15 möjliga har bärgats.
Ett starkt facit – som blir ännu starkare när man betänker att tippade topplag som Mariestad, Borlänge och Tranås har besegrats.
Jag gillar mycket med VIK:s upplaga 2014/2015. Där finns rutin, där finns ungdomlig entusiasm, där finns finlirare, där finns grovjobbare och där finns två väldigt olika målvakter som ger laget chansen att vinna varje match.
En sak man snabbt kan konstatera är att VIK har lyckats med nyförvärven. Några floppvärvningar likt Niklas Grahn eller Björn Hjärpe har inte synts till, nu har alla gått in, hittat sin roll, och bidragit.
Att Filiph Engsund skulle bli en succé är ingen sensation, hans klass såg vi redan när han lånades in mot Tingsryds i förra säsongens play off. Att Dan Pettersson skulle leverera storartat var det inte heller några höga odds på.
Men att, på division 1-nivå, oprövade ungtuppar som Victor Romfors, Sebastian Bengtsson och Fredrik Lindström skulle göra det så här bra – det såg i alla fall inte jag komma.
Just det betyder oerhört mycket för VIK, att hitta fynden. Speciellt då VIK blev av med Patrik Karlkvist (det största fyndet på 2000-talet?) och Dennis Fröland – två minst sagt tongivande poängmaskiner som utgjorde två femtedelar av lagets power play förra säsongen.
Jag skulle kunna lyfta fram en hel drös med spelare, men väljer att stanna där. I stället kan vi fortsätta med att fastslå att Mattias Karlin har en väldigt bred – och bra – trupp att tillgå.
Som ett exempel passar Eric Backman bra att lyfta fram. Backman var given som en av fyra backar i de två första femmorna förra säsongen. Hittills i höst har han fått begränsat med speltid som back i fjärdeformationen – och då är Backman i min bok en kompetent spelare på den här nivån.
En annan aspekt, som jag är säker på att det talas om i VIK-korridorerna, är Västervik Speedways degradering till allsvenskan.
För första gången sedan mitten av 90-talet har VIK chansen att bli laget med högst publiksnitt i kommunen. Det kan generera i mer sponsorint äkter, och förutsättningar att bli ännu bättre.
17 matcher återstår att spela i grundserien.
VIK kommer inte att vinna alla dessa matcher – men de kommer heller inte att förlora många.
En grund till något riktigt stort har lagts.
Och någonting säger mig att det bara kommer att bli bättre.