Det var tyst. Det var hängande huvuden. Det var frustration när Stånga kört över hemmalaget Domino i första serien.
0-5. En sådan inledande uppförsbacke har Domino inte haft på hemmaplan på väldigt många år.
- Det var på tok för dåligt. Vi ska inte släppa ett sådant stort försprång här, sa Eddy Karlsson.
Han var en av många Dominospelare som började dåligt. Det blev bättre i tredje serien. Trots det var det underläge med 7-8 inför sista serien.
Karlsson flyttade ut spelet och fick bättre fäste. Kalle Landström fortsatte att elda på sin lagkamrater. Han fick hjälp av Robin Karlsson. Spelmässigt gick Mikael Liljekvist och Curt Bontell i bräschen. Domino slöts sig samman som lag.
"Vi ger aldrig upp", skrek Landström och knöt näven.
- Trots att det gick dåligt i början så hör jag Kalle och de andra grabbarna. De är underbara att ha i laget när det går emot. När det var tungt så tittade jag på Kalle och så fick jag ny energi, sa Karlsson.
När det behövdes som mest så slog Karlsson nio strikes i sista serien och fick 252. Det bidrog till att hemmalaget vände och vann med 12-8.
- Känslan är lite som Sverige mot Tyskland i veckan. Fast vi vann, sa Karlsson.
Flax fick en bättre start mot Stånga än Domino fick. Men det hjälpte inte. Västervikslaget ledde med 4-1. Sedan tappade man. Stånga släptes in i matchen som slutade 10-10. Inför sista serien stod det 9-6 till Flax.
- Bedrövligt. Jag kan inte säga så mycket mer. Det bästa är avgöra efter tre. Vi hängde inte med när banorna förändrades, men det borde vi göra när det är på vår hemmaplan. Jag tror inte att det har så stor betydelse i kommande derbyt, sa Flaxaren Johan Johansson.