Det var ovanligt mycket publik på läktarna, det var ovanligt mycket snack inför matchen – och det var ovanligt häftigt att kliva in i PlivitTrade-hallen.
Men när matchen hade avslutats var allt precis som vanligt: Vimmerby besegrade Västervik.
Jag trodde inte det på förhand faktiskt. Jag hade en stark känsla av att VIK skulle få ta en efterlängtad seger mot ärkerivalen efter de fem raka förlusterna tidigare.
Det fanns flera faktorer som talade för VIK i superderbyt.
Laget hade gått fram likt en ångvält i serien och tagit nästan full pott poängmässigt. De hade vunnit när de spelade bra, de hade vunnit när de spelade dåligt, och de enda förlorade poängerna kom efter slarv när de tappade en ledning borta mot ett starkt Skövde IK.
Samtidigt hade Vimmerby hackat lite grann. Klart att de hade gjort det helt okej, men det fanns vissa frågetecken över var Vimmerby egentligen stod.
VIK har dessutom tolv nya spelare i laget – varav många har klivit fram och varit tongivande. De hade inte förlorat mot Vimmerby flera gånger tidigare, de hade inte det mentala handikappet med sig i bakhuvudet innan pucken släpptes.
De, och övriga VIK-spelare, kunde dessutom skrinna ut inför en storpublik på över 2 000 personer. Snacka om inspirerande miljö att prestera i.
Trots allt detta blev det alltså en ny förlust, den sjätte på rad mot Vimmerby. Det har artat sig till en minst sagt påfrestande svit för VIK:s del.
Vimmerby framstår mer och mer som ett omöjligt berg att bestiga för VIK. För under de 60 minuterna – det var en bra ishockeymatch i mina ögon – kändes Vimmerby i stort sett hela tiden smartare, starkare och tryggare. Både som lag och individuellt.
Som så många gånger förr när lagen drabbades samman, så klev Vimmerbys tyngsta pjäser fram mer än vad VIK:s dito gjorde.
Jakob Karlsson – han måste vara seriens bäste spelare – var majestätisk matchen igenom och satte dessutom tonen med sitt läckra 1–0-mål som var otroligt viktigt att få in.
Joacim Hedblad och Emil Georgsson var förvisso inte inne på något baklängesmål (det sista i tom kasse räknar jag inte i det här sammanhanget) och slet hårt i varje byte. Hedblad blev även målskytt när han tryckte in en retur i power play. Men i övrigt plockades stjärnduon bort på ett effektivt sätt av Vimmerbys lysande defensiv.
Jag talade med en kollega från Vimmerby som sa att Vimmerby HC gjorde sin bästa insats, framför allt försvarsmässigt, hittills den här säsongen.
Där snackar vi om att få till det i rätt läge. Raka motsatsen om vad man kan säga om VIK.
Nu ska vi dock inte måla upp några ödesrubriker om VIK. De toppar alltjämt serien och jag är fullständigt övertygad om att de kommer att nå Allettan.
Mattias Karlin förfogar över ett bra och högintressant lagbygge den här säsongen.
Jag är inte alls säker på att Vimmerby är ett bättre lag sett över en hel säsong.
Det jag däremot är säker på är att Vimmerby är ett bättre lag i inbördes möten.
Det är fortfarande öppet om det blir VIK eller Vimmerby som har nått längst när säsongen är slut.
I en eventuell avgörande match efter nyår har VIK inget skäl alls att vara rädda för jättar som Sundsvall, Troja-Ljungby eller Tingsryd.
Men om det är Vimmerby som står på andra sidan rödlinjen – då finns verkligen anledning till oro.