- Då ska du få testa Top Excite, säger Dacke och ler. Maskinen ska ge flera muskelgrupper arbete samtidigt är det sagt. Den ser ut som stelare och fegare variant av boxning. Inget behov av snabbt fotarbete som i ett boxpass här inte. Behöver inte oroa mig för att få kollega Lorentssons luriga högerkrok i huvudet heller. Här är det bara jag mot maskinen. För armarna framåt omvartannat som om jag skulle slå mot en osynlig boxningsboll alá speedboll eller som om jag ville signalera för ett byte i fotboll. Inte allt för jobbigt. Vill röra på fötterna också. - Det blir inget jobb för benen här?
- Nä, men för armarna och bålen, förklarar Dacke. Men det är då det slår mig som upprepade muskeldödarslag mot mina armar. Får ta emot upprepade knockoutslag av maskinen. Är glad att jag slipper röra fötterna. Fotografen börjar se nöjd ut. - Så ja. Mer fightingface! Tror att jag signalerar för byte. Det är det jag tänker i alla fall. Vill vila. Det går inte fram. Fotografen vill ha mer. Känns som jag fastnat i en medeltida stupstock. Men kommer loss till slut. "Det finns inget bättre än att skämma ut sig för VT:s läsare. Nästa gång får Åke ta de här jobben", tänker jag. Då vill Dacke och Pettersson ge mig en match till. - Här har du en maskin för benen som du ville ha, säger Dacke och ler brett. Orkar inte stå emot. Testar The Wave. Fötterna rör sig bakåt i sidled och tillbaka som om jag skulle halka omkring på ett par miniskidor nedför en isig storgata hängandes på mormors rullator. Ben, bål och rumpa får jobba. Testar störtloppsstilen. Lätt bakåtklutad hänger jag tungt på bygeln medan fötterna börjar fara omkring som trummpinnar i ett Lars Ulrich-solo. Går "all in". Chockar kroppen.
Det känns bra.
Känner mig trendig.
Och trött på ett nytt skönt sätt. Är knockad av en ny våg av träningsmaskiner.