Tre tunga pjäser i form av Jacob Thorssell, Peter Ljung och Mikael Max har banat vägen, och där bakom har ungdomarna Joel Andersson, Fredrik Engman, Joel Kling och Kenny Wennerstam levererat solida insatser.
Och när Ljung eller Max har varit frånvarande, då har danske Rasmus Jensen klivit in och gjort ett storstilat dagsverke.
Tillvaron är en dans på rosor för Västervik Speedway.
Jag skrev det i en krönika redan efter bortasegern mot Vargarna i början av juni och har all anledning att upprepa mig:
Västervik inte bara har chansen att förbli obesegrade hela säsongen igenom – det är högst troligt att de klarar den bedriften.
Så extremt starkt är lagbygget.
Efter den allsvenska finalen i höst, som Västervik kommer att vinna om de inte får maximalt oflyt med flera skador, kommer klubben att få chansen att gå upp till Elitserien igen efter två år i Allsvenskan.
En chans som borde vara given att ta med ett stort leende i de flesta sporter – men nu är speedwayen lite annorlunda.
Min känsla är faktiskt att Västervik Speedway tackar nej, att klubben ännu inte är redo för det gigantiska klivet som det faktiskt är.
Jag är ingen ekonomisk professor, och jag har långt ifrån insyn i alla kostnader hos speedwayklubbarna i Elitserien och Allsvenskan. Men jag vet att skillnaden i löneutgifter är enorm.
Västervik halverade till exempel sina kostnader för förartruppen 2015 jämfört med 2014 då de senaste körde i Elitserien. Det säger en hel del.
Västervik hade det slitigt med ekonomin i flera år när de var i Elitserien, precis som många andra lag. När man vandrar omkring på Stena Arena märks det ett helt annat lugn inom klubben. Nu har de ordning på finanserna och kan sova gott om nätterna, men de lär behöva ytterligare något år eller två att återhämta sig innan de är mogna att gå upp.
Innan de har råd att värva in typ Leon Madsen eller Grzegorz Zengota som "mellanförare" i stället för Fredrik Engman och Joel Andersson som gäller i Allsvenskan.
Att anta att det blivit knivigare att hitta stora sponsorer efter Västerviks IK:s avancemang till Hockeyallsvenskan är heller ingen vågad gissning.
Och att vara kvar i Allsvenskan för Västerviks del ett tag till behöver inte alls vara fel. Visst, det är inga storstjärnor som styr runt på ovalerna, men rent underhållningsmässigt är det i princip likadana heat.
Uppvisningarna som Jacob Thorssell har bjudit på i år är likvärdiga med vad Patryk Dudek eller Greg Hancock gör i högsta serien.
Det kan också vara en bra grej att verkligen skapa hunger inför en framtida återkomst till finrummet – för att i sin tur locka stora åskådarantal till arenan som gör det möjligt att bygga ett riktigt starkt lag.
Kolla bara på Rospiggarna som har gjort exakt den resan. "Piggarna" hade magnifika 5 218 åskådare på senaste hemmamatchen och lär vinna SM-guld i höst.
Det kunde man inte tro när Upplandsklubben var på dekis och drog sig ur Elitserien 2010 efter ett par bleka år sportsligt och ekonomiskt.
Morgan Anderssons betydelse för den renässans som Västervik genomgår nu är väldigt stor. Jag garanterar att klubben gärna ser att Morgan fortsätter i sin roll som sportchef och lagledare i minst ett år till, allra helst betydligt längre än så.
Jag vet att Morgan trivs som fisken i vattnet med att vara expertkommentator – en uppgift han för övrigt sköter alldeles briljant – på C More. Om Västervik skulle köra i Elitserien, skulle det vara adjö till C More för hans del om han ska ha kvar i samma roll i Västervik, och det tror jag inte att han vill. Det är ännu en faktor.
Det kommer att bli ett sant nöje att följa slutfasen av den allsvenska säsongen, följa om Västervik klarar av att gå igenom säsongen med idel triumfer.
Jag är tämligen säker på att så blir fallet.
Och tämligen säker på att de ändå kör vidare i Allsvenskan 2017.