"Blir som ett rus i hela kroppen"

Det var seriesegraren Villa Lidköping, som var bäst på i princip allt i grundserien, som var storfavoriter till SM-guldet.

Men det var Västerås SK som inledde målskyttet i finalen med 1–0 av Robin Andersson i tredje minuten och som ledde med 2–1 fram till 86:e då Villas skyttekung Christoffer Edlund kvitterade och tvingade fram en förlängning.

"Gilla läget"

– Då var det tungt i tankarna men det vara bara att fortsätta trycka på, säger guldskytten Spångberg som inom sig svarade ja när tränaren Michael Carlsson inför förlängningen ställde frågan: "Vem vill avgöra? Vill någon av er eller ska jag hoppa in?"

– Det gäller att gilla läget. Frågan kom spontant. Jag ville få mina killar avslappnade och att vi i det skedet av matchen rullar upp Villa och så kommer Viktor där. Jag har sagt att han ska attackera mer, göra fler mål och så gör han det. Så jäkla häftigt att se, säger Carlsson som gjorde intervjuer dyblöt efter duschen med kläderna på som segrande bandytränare alltid får göra.

Och segerskytten själv var aningen förvånad över att det var just han som i sin första SM-final sköt hem guldet.

"Tunnlar in"

– Jag är ingen målskytt i vanliga fall utan försökte mest hänga med i anfallsspelet, fick en jättefin passning, tycker inte att jag får i väg ett så bra avslut men målvakten (Anton Johansson) hann inte få igen benen. Bollen sitter bara där. Det är inget jättehårt skott men det är på mål och den tunnlar in, säger Spångberg.

För Villa Lidköpingstränaren Johan Sixtensson var det i stället en närmast surrealistisk känsla att se Västerås ta sitt 21:a SM-guld, samtidigt som hans eget lag förlorade en SM-final för andra året i rad.

– Det känns som en säsong helt till spillo. Vi har gjort en fantastisk säsong rakt igenom och så faller vi så här. Det är jättetungt, säger Sixtensson till TT sittandes på golvet utanför omklädningsrummet.

Utanför hörs Västeråsspelarna segerjubla.

I Villas omklädningsrum kan man höra en knappnål falla.

– Vi kände inför "sudden" att vi hade bra läge. Vi hade momentum men det räcker med lite sjabbel vid sargen så vinner de ut bollen sedan pang så är det omställning och mål.

"Tomt"

TT: Vad gick genom ditt huvud då?

– Det känns som jag står och tittar på från en annan vinkel liksom. Man är inte där, det blir en ridå av ett slag och ändå känner man den hemska känslan. Sedan är det bara tomt.

I Västerås spelargång hänger champagnedoft i luften och även om man var underdogs i finalen så har VSK närmat sig toppen de två senaste åren, konstaterar Michael Carlsson.

– Vi har förtjänat det här över tid. Vi åkte ut i avgörande kvarten mot AIK för två år sedan, ut i femte avgörande semifinalen mot Villa förra året och nu tar vi guld. I "sudden". En sådan jäkla härlig comeback.

TT: Känslan när Spångbergs segermål gick in?

– Fy fan vad häftigt. Då släppte allting. Det var som ett fyrverkeri inombords. De här killarna är min familj. De är kärlek. Jag är så glad för de här killarnas skull.