Stefan Erixon kliver av bandyisen för sista gången. Och han gör det med ett brett leende. Senare hissas han av lagkamraterna och hyllas av Hammarbyfansen.
Det är vackra scener. Snacka om perfekt slut på "X:ets" långa karriär i den yttersta världseliten.
– Det är så mycket att ta in nu. Men det känns givetvis fantastiskt bra att sluta så här med all stöttning och med familjen på läktaren, säger Stefan Erixon.
Det såg dock ut som att Stefan Erixons bandykarriär skulle sluta i moll. Villa-Lidköping tog kommandot spelmässigt i matchen med ett blekt Hammarby och hade länge och väl ett fast grepp om tillställningen.
När knappt drygt två minuter återstod att spela av matchen Tele2 Arena mellan Hammarby och Villa-Lidköping ledde Skaraborgarna med 3–5.
Precis allting talade i det läget för Villa-seger – och att 37-årige Stefan Erixon skulle tvingas genomlida ett svidande nederlag i karriärens slutskede.
Men på ett mirakulöst sätt hann Hammarby få in två mål och fixa fram en förlängning inför de 5 128 som bevittnade bataljen.
Det var helt galet.
Väl där tog det bara åtta minuter innan Adam Gilljam, med sitt tredje mål för matchen, nätade och såg till att Hammarby vann den första bronsmatchen genom tiderna i svensk bandy.
Hammarby var i ett vinnande lyckorus. Villa var paralyserat och slaget.
Stefan Erixon blev alltså historisk i sin sista match – det är få förunnat.
– Jag är faktiskt ännu gladare än jag trodde över det här bronset. Det känns viktigt att avsluta med en vinst i sista matchen, och att få vinna brons med de härliga grabbarna i laget är jättekul, säger Stefan och fortsätter:
– Just en sån här galen vänding är karaktäriskt för vår säsong som helhet. Vi har ofta hamnat i svåra underlägen, men på något sätt lyckats vända. Det är en otroligt stark egenskap vi har. Vi hade en motig säsongsinledning med strul med ekonomin och isen, men sedan januari har vi spelat bra bandy.
Hur var hela den här dagen, med tanke på att det var sista matchen?
– Det var inte så himla annorlunda egentligen. Jag fick en väldigt fin avtackning på Zinkensdamm i vår sista hemmamatch. För min del började det kännas speciellt redan när kvartsfinalspelet började, jag ville få till ett så bra sista slutspel som möjligt. Det var synd att vi inte höll undan mot Sandviken mot semifinalen.
Vad kommer du att sakna mest nu när du lägger skridskorna på hyllan?
– Just det här tävlingsmomentet. Att slitas mellan hopp och förtvivlan, att ha blandningen mellan den stora glädjen vid vinst och ångest vid tunga förluster. Det är en kick som är svår att få någon annanstans än inom elitidrott. Jag får hitta nåt annat att tävla i, men som tar mindre tid.
Har du haft någon tanke på att avsluta karriären i Tjust Bandy?
– När jag kom hem till Sverige från Ryssland 2009 fanns det väl lite i tankarna, men inget allvarligt. Jag trivs så bra i Stockholm och med Hammarby. Men det är fortfarande inte för sent att kanske hoppa in med Tjust i nån match. Jag får eventuellt höra med Fransson, Lyngell, Davidsson och grabbarna, svarar Stefan Erixon och ler.
Vilket är ditt bästa bandyminne?
– De två SM-gulden med Hammarby, 2010 och 2013. 2010 var ju enormt eftersom det var mitt första guld efter fyra finalförluster och Hammarbys första guld efter sex förluster i finaler. 2013 var ju ren glädje, det var maffigt att vinna på Friends Arena inför 40 000 åskådare.
Nu ska du bli sportchef på heltid för Hammarby, hur ser du på framtiden?
– Vi får se exakt hur min roll utformas, vi kommer att bli ett team som jobbar ihop. Hur som helst så ska det bli oerhört roligt och intressant. Jag ser stor potential i Hammarby och ser fram emot att vara med på resan framöver.