Den framgångsrika karriären inleddes på Gunnebo IP och Thomas är fortfarande i allra högsta grad engagerad. Nu som tränare i Tjust Bandy, samt att han jobbar på marknadssidan i Hammarby IF.
Redan som ung målvakt i Gunnebo IF visade Thomas framfötterna. Han fick debutera i A-laget som 14-åring och fick spela i Smålandslaget. Dessutom blev han uttagen till ett juniorlandslagsläger.
– Det var där någonstans som jag förstod att jag skulle kunna bli någonting om jag bara la på ett kol. Det gjorde att jag började träna mer, säger Thomas Fransson.
– Det blev många extra timmars träning under pappas ledning. Vi använde oss av tennisracket för det gav större effekt när vi tränade hemma på garageuppfarten. Sedan när jag gjorde lumpen spelade jag mycket bordtennis och det var en mycket nyttig träning för att träna reaktionsförmågan.
Att karriären sedan fortsatte i Hälleforsnäs blev verklighet efter en vadslagning.
– När jag gick i nian på Ludvigsborgsskolan fick jag en ny klasskompis som var från Hälleforsnäs och hans pappa slog vad med mig att jag skulle spela i allsvenskan innan jag hade fyllt 20 år.
När Thomas hade fyllt 20 år tog han kontakt med kompisens pappa och undrade hur det gick med vadet. Pappan skrev ett brev till Hälleforsnäs och ett par veckor senare hade Thomas klart med en klubb i allsvenskan.
Vad bestod vadet av?
– Vadet var en helkväll på dåvarande Slottsholmen, inte helt fel för en 20-åring, svarar Thomas.
Totalt blev det fem säsonger i Hälleforsnäs. Under den tiden hann Thomas debutera i A-landslaget, och klubblaget gick till SM-kvartsfinal första året. Tio av elva spelare jobbade på bruket i Hälleforsnäs.
– Det var så att gick det bra på bruket så gick det bra för bandylaget. Gick det sämre för bruket så gick det sämre för bandylaget.
Efter de fem säsongerna i Hälleforsnäs var det klart till 99 procent att karriären skulle fortsätta i Örebro, men ett telefonsamtal från Selånger ändrade på dessa planer.
– Jag stod och väntade på att min dåvarande fru skulle komma hem och hämta mig när telefonen ringde. Normalt sett brukade jag inte gå in och svara, men den här gången svarade jag. Hade hon kommit en eller två minuter tidigare så hade mitt liv sett annorlunda ut.
Det blev tre säsonger i Selånger där laget gick till SM-final första året trots att man var kraftigt nederlagstippat.
När Thomas hade studerat färdigt började lite hemlängtan att komma. Sundsvall var långt ifrån släkten i Gunnebo. Därför valde han att flytta till Vetlanda där det blev tre säsonger som han fick kröna med ett SM-guld 1986.
– Efter VM 1985 var det flera spelare som tackade nej till landslaget. Med facit i hand var det dumt att jag gjorde det, jag tappade drivkraften och motivationen.
Den största händelsen i karriären var när Sverige 1981 till slut lyckades vinna det första VM-guldet som ryssarna hade prenumererat på fram tills dess.
Det blev inte sämre av att det skedde på ryssarnas hemmaplan i Chabarovsk, nio timmars flygresa från Moskva.
Då avgjordes VM i gruppspel och Sverige vann den första matchen med 6–1, men Sovjet vann bara den andra matchen med 3–1.
– Det var mäktigt på många sätt och vis. Vi spelade ut ryssarna och den hyllningen vi fick av publiken efteråt var stor. Det var som en Golgata när vi åkte ifrån arenan till hotellet med ryssar som jublade.
Vad var det som gjorde att ni lyckades vinna till slut?
– Vi hade ett komplett lag och alla gjorde sin uppgift fullt ut. Vi hade en fantastisk ledarstab med Håkan Sundin i spetsen som hade förberett oss på eventuella hinder som kunde dyka upp på vägen, svarar Thomas.
Ett bra bevis på detta är att efter Sverige vunnit första matchen mot Sovjet väntade sedan Finland. Det var meningen att ett norskt domarpar skulle döma, men det ändrades till ett ryskt domarpar.
– Vi fick inga domslut med oss. När måldomaren visade död boll så blåste domarna för hörna, men det bekom oss inte. Vi vann matchen med 3–0.
När Sverige kom hem med VM-bucklan mötte dåvarande idrottsministern upp på Arlanda för att hylla landslaget med följande ord:
– Bandy är kanske en liten sport, men att besegra Sovjet i sin egen kula är en fantastisk prestation.
Två år senare blev det ytterligare ett svenskt VM-guld när Sovjet besegrades med 9–3 i en ren final i Helsingfors.
– Det är den bästa insatsen som ett svenskt landslag har gjort någonsin.
Efter den aktiva karriären tog tränarkarriären fart, och där har Thomas varit tränare för Borgia, Selånger och Hammarby. Dessutom har han varit klubbdirektör och marknadsansvarig i Hammarby.
Med Borgia gjorde Thomas en riktig Åshöjdenresa.
Norrköpingslaget tappade bara tre poäng i dåvarande division I, och i den sista avgörande matchen mot Surte behövdes en poäng. I paus låg laget under med 1–4, men lyckades vända och vinna med 6–4.
– Vi hade en krögare som hade lovat att bjuda på mat efteråt. Om vi förlorade skulle det bli pyttipanna och något annat om vi vann. I pausen ringde krögaren till sin restaurang och sa till att de kunde börja förberedda pyttipannan, restaurangen fick köra pyttipanna som dagens rätt i flera veckor efteråt.
Sejouren i allsvenskan blev bara en säsong för Borgia.
Till Hammarby kom Thomas 1994 och han är fortfarande aktiv i klubben.
Under många år jagade klubben sitt första SM-guld, men det verkade som det vilade en förbannelse över klubben.
Trots flera försök tog det till 2011 innan det första SM-guldet kunde bärgas till mångas glädje.
Innan dess hade det gråtit och svurits en hel del.
2004 var det upplagt för SM-guld. Hammarby ledde med 5–2 i paus och hade straffslag i början av andra halvlek, men straffen missades och Edsbyn kunde vända på steken och vann med 7–6.
Besvikelsen var stor i Hammarbylägret efteråt. Det tog säkert 30 minuter innan dörren till omklädningsrummet öppnades.
Thomas röst bar knappt och ögon var rödsprängda när han skulle försöka förklara vad som hände (minns undertecknad som var på plats på Studenternas i Uppsala för snart nio år sedan).
– Det var första gången som vi var favoriter, och tyvärr började alldeles för många att fira för tidigt att guldet var klart. Det var en tung dag.
Även om Thomas har både VM- och SM-guld så saknar han en guldmedalj.
– Jag har aldrig vunnit DM. Jag har ett silver från pojkslagstiden i Gunnebo. Ett DM-guld hade gjort samlingen komplett, konstaterar Thomas Fransson.