16 år var Majid Jafari när han tog sig från Afghanistan, genom Europa, upp till Sverige. Han visste inte vad som väntade – bara att det skulle bli bättre än i hemlandet.
– Utbildning, jobb, fotboll, allt är bättre i Sverige än i Afghanistan. Det går inte att jämföra de två länderna, säger Majid Jafari.
Kan du berätta om hur det var i Afghanistan?
– Det beror på var man bor i landet. I Kabul är det lugnare, men där jag bodde, i Ghazni, var det värre. Det var självmordsbombare och små konflikter överallt. Min familj tillhör ett folkslag som heter Hazare och de hade en konflikt med talibanerna. Det var sällan tryggt.
Mellan allt kaos hann ändå Majid Jafari lägga grunden för hans nuvarande fotbollskarriär. Det fanns inget seriespel i den bemärkelsen vi har i Sverige, men han deltog i ett antal cuper med det pojklaget han representerade.
När migrationsverket till slut placerade Majid Jafari i Gamleby blev det en tuff första tid.
– Jag sa att det inte spelade någon roll var jag hamnade, men jag blev lite besviken i början. Gamleby var litet och jag kände ingen. Mina kompisar från Malmö var kvar där eller flyttade till Göteborg. Jag var väldigt deppig de tre första månaderna och hade ingenting att göra, berättar Majid.
Räddningen kom – och det tack vare idrottslivet.
– Jag började spela fotboll. Det är ett bra sätt att komma in i samhället och lära sig språket. José Farray (nuvarande tränare i Hammarsgärde) var tränare i Tjusts juniorlag och jag fick börja där och sedan fick jag chansen i B-laget. José peppade mig hela tiden och betydde mycket, säger Jafari.
– Förutom det så började jag umgås med en familj från Kirgistan, deras hjälp och fotbollen gjorde att jag lärde mig svenska språket. Sedan dess har jag trivts jättebra i Sverige och med livet i stort.
Majid Jafari fick känns på A-lagsspel redan första året i Tjust. Men det är sedan 2010 han har cementerat sig som en given spelare i truppen och som ofta får gott om speltid.
Bland Tjusts många fysiska starka spelare sticker Jafari ut med sin teknik.
– Jag har alltid gillat att försöka utmana motståndaren och försöka ta mig förbi med min teknik. Tyvärr lyckas det väl inte varje gång, säger Majid och skrattar.
– Min egen säsong hittills är jag inte hundra procent nöjd med, även om det har gått ganska bra. Jag har haft lite problem med att skadat knä, men nu är det helt läkt och jag hoppas på att spela ännu bättre framöver.
Det är bara målskillnad som skiljer Tjust från en kvalplats uppåt, vad säger du om lagets insatser än så länge?
– Innan säsongen var det svårt att veta hur det skulle gå, men jag är inte förvånad över att vi är med där uppe. Vi har blivit bättre hela tiden och har ett starkt försvarsspel som vi tror på. Det kommer inte att bli lätt, men jag tycker vi ska satsa på en topplacering. Vi har ju varit nära att nå division III tidigare.