När matchklockan tickat upp närmare 70 och Tjust hade ledningen med 2–1 fick Västervik ett kanonläge efter en misslyckad utrusning av Nora Massi i Tjustkassen, men avslutet gick i burgaveln. Minuter senare fick Ilhammar ett friläge och då gjorde hon som hon brukar – mål.
– Efter 3–1 kunde vi slappna av lite. En ettmålsledning är ganska tunn, säger hon.
Under derbyts första halvtimma hände väldigt lite. Hemmalaget Västervik hade mest boll men inget av lagen kunde skapa särskilt heta målchanser. Men sedan brann det till dubbelt. Först gav Ilhammar Tjust ledningen efter en stark prestation. Bara minuter senare var det dock kvitterat. Västerviks kapten Vilma Winqvist fick på en pangträff från 35 meter – ett otroligt skott.
– Kvitteringen var mentalt tung att åka på eftersom det var så nära pausen, men vi kände ändå att vi var med i matchen, menar Jennifer Ilhammar.
Efter pausvilan var det Tjust som skulle göra ett psykologiskt tungt mål. Ilhammar kom fri redan i halvlekens första minut och Tjustledningen var återställd. Sedan skulle det alltså dröja till minut 70 innan Tjust kunde punktera derbytillställningen som utkämpades på ett Bökensved i högsommarvärme.
– Eftersom vi spelar 4–5–1 blir jag ensam däruppe och i vissa matcher kan det vara svårt och jobbigt, men Västerviks taktik gjorde att jag kunde komma till många bra lägen idag, säger tremålsskytten Jennifer Ilhammar.
Sägas ska att hon, efter 3–1, missade två högoktaniga lägen.
Vad är det som gör att du kommer till så många bra lägen?
– En kombination av saker. Dels har jag bra timing och samarbete med lagkamraterna, dels kan jag utmana försvaret med min snabbhet. Många springer bredvid backarna men det gäller att ta sig in framför, för om du inte ska få ett bra avslutsläge måste de fälla dig.
Och missarna kunde du kosta på dig idag?
– Haha, ja. Jag är nöjd med tre.
Det jublades friskt hos Rolf Landin-ledda Tjust-laget efter slutsignalen. De tre poängen placerar Tjust på andra plats i tabellen, på samma poäng som ledande Frödinge/Brantestad, efter fem omgångar. Men det fanns andra anledningar att dra på smilbanden, också.
– Jag har en del kompisar i Västerviks lag, derbyn är de viktigaste matcherna av alla, så nu kan jag gå till skolan imorgon med ett leende på läpparna, säger en nöjd Jennifer Ilhammar innan hon joggar iväg för att fira med lagkamraterna.