Det kryllar av Vimmerbytjejer i Hjorted/Totebos trupp. Mittfältaren Linnea Andersson är en av dem. Efter en tung period i Vimmerby, följt av ett år i Gullringen, hamnade hon i Hjorted/Totebo – något hon är glad över.
– Det blev för seriöst, för mycket press i Vimmerby. Jag tappade glädjen och självförtroendet, det blev jobbigt att gå och träna. Jag var nära att lägga av ett tag, säger Linnea Andersson när VT möter upp henne på torget i Vimmerby.
Men att lägga skorna på hyllan – det förmådde hon bara inte.
– Jag hade ett uppehåll på några veckor. Och jag saknade fotbollen hela tiden. Jag har spelat sedan jag var liten och tycker det är så himla kul. Det blir som en avkoppling från vardagen att träna och spela matcher, säger Linnea Andersson.
2013 har varit ett härligt avkopplande år för Linnea fotbollsmässigt. Tillsammans med lagkamraterna kom hon tvåa i division III efter endast två förluster. Det innebar att Hjorted/Totebo fick kvala uppåt.
Starten på kvalet blev dock tuff, 0–5 hemma mot Färjestaden.
– Det var lite av en chock för oss hur bra de var. Personligen tycker jag bara såna matcher är roliga. Det är kul att möta nya, bra lag och även om vi fick storstryk kunde vi lära oss mycket, säger Linnea.
Hjorted/Totebo har, i och med smällen mot Färjestaden, en ytterst liten chans att ta klivet upp en division. Linnea berättar att de kan gå in och spela avslappnat utan press borta mot Emmaboda i helgen.
Och om det blir ännu en förlust – och fortsatt spel i division III – är det inte hela världen, menar hon. Bland spelarna i laget är det ett gäng som vill gå upp, och ett gäng som gärna spelar vidare i trean. Linnea tillhör den sistnämnda gruppen.
– Jag spelar mest för att fotboll är kul och att vi i laget har roligt tillsammans. Om vi går upp till tvåan är det risk att vi förlorar många matcher, för det är ett stort steg att ta, och det kan göra att stämningen blir sämre och att spelare tappar sugen. I år har vi haft så roligt när det har gått så bra, jag hade inte räknat med att vi skulle vinna så många matcher som vi har gjort.
Att träna och hålla igång kroppen är ett stort intresse för Linnea Andersson. Ett tydligt bevis för det är att hon under sista året på gymnasiet 2011/2012 – som projektarbete – valde bort att göra ett rent skriftligt alster.
Det hon bestämde sig för var både modigt och krävande: att genomföra Tjejklassikern.
Lidingö tjejlopp (10 kilometer löpning), Kristinaloppet (30 kilometer skidåkning), Tjejvättern (100 kilometer cykling) och Vansbro tjejsim (1 kilometer simning) var vad som stod på agendan.
Linnea tog sig an uppgiften med största engagemang. Hon åkte bland annat till Mjölby för att vässa skidtekniken på konstsnö och lånade sin farfars gamla tävlingscykel under förberedelserna inför de olika loppen.
– Värst var cyklingen. Det regnade och jag fick riktigt ont av sadeln, det var lite panik ett tag. Jag fick kämpa ordentligt och plocka fram viljan, säger Linnea och lägger till:
– Simningen var det inte så stora problem med fysiskt, men det var så jäkla kallt i vattnet, 13-14 grader Jag var nästan blå efteråt trots att jag hade våtdräkt.
Linneas järnvilja gjorde att hon kunde genomföra Tjejklassikern. Och i samtliga lopp överträffade hon sina målsättningar tidsmässigt.
– Man var väldigt nöjd efteråt, och jag funderar på att gå upp ett steg och göra Halvklassikern. Det är en annan tjej som ska göra Tjejklassikern, det känns kul att kunna sporra andra också, säger Linnea innan hon med ett skratt lägger till:
– Bara hon inte slår mina tider.