Lokalfotbollens framtid kräver satsning – inte sammanslagning

En sammanslagning kan låta lockande – men frågan är om det verkligen är lösningen på Västerviks fotbollsutmaningar.

Albin Liffner här i VFF:s tröja tillhör numera IFK Västervik.

Albin Liffner här i VFF:s tröja tillhör numera IFK Västervik.

Foto: Rikard Nilsson

Fotboll2025-04-02 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att slå ihop VFF och IFK är helt klart en tanke jag köper med hull och hår. Det hade troligtvis spetsat till vår närvaro på fotbollskartan i Småland – åtminstone på kort sikt. Jag kan inte svära på det, men det skulle nog inte dröja länge innan en annan förening seglade upp som konkurrent till "huvudföreningen", och då är vi tillbaka i ekorrhjulet igen.

Det Västervik behöver som fotbollsstad är inte nödvändigtvis en sammanslagning – utan att en förening gör ett rejält ryck i seriesystemet. Därefter är det upp till spelarna. De måste ha viljan att kämpa stenhårt för att bli en av de 20 som platsar i kommunens bästa lag. Det håller inte att hänga med huvudet efter en försäsong på bänken och sedan begära övergång till kommunens näst bästa lag, två divisioner ner. Utan ambitiösa spelare kommer kommunfotbollen aldrig lyfta. Det ska vara en ära när ett lag från en högre division knackar på dörren under frimånaden.

Ekonomi är en annan aspekt som lyfts i insändaren. Jag har ingen insyn i någon klubbs ekonomi eller bidrag, men jag är tveksam till att en ny sammanslagen förening automatiskt skulle få tillgång till båda klubbarnas resurser rakt av. Och på tal om ekonomi – det är en av anledningarna till att vi inte har lag högre upp än division 4. Redan där lägger spelarna ner mycket tid utan någon större ersättning. Att spela i en högre division kräver ännu mer tid, men där finns inte heller några stora pengar att hämta. Finns det en lösning på det? Kanske, men jag sitter inte på den.

Albin Liffner här i VFF:s tröja tillhör numera IFK Västervik.
Albin Liffner här i VFF:s tröja tillhör numera IFK Västervik.

När det gäller rivalitet, traditioner och klubbidentiteter – de finns knappt längre, åtminstone inte på spelarsidan. Ta IFK:s bärande spelare som exempel: Nils Alfonsson, Albin Liffner och Christopher Sjöblad har spenderat stora delar av sina karriärer i VFF. Klubbidentiteten verkar i större utsträckning finnas högre upp i leden än nere på planen. Jag är rätt säker på att diskussioner om sammanslagning har förts flertalet gånger, men också att människor på höga stolar i respektive förening har stoppat idén.

Om Anders ska få det drivande fotbollslaget som han vill ha i kommunen krävs det att fem till sju ledande spelare går samman och bestämmer sig för att dra ett gemensamt lass. De måste vara överens om att satsa tillsammans – i ett antal säsonger – och bygga upp den förening de valt att stå bakom. Genom det kan de skapa en kultur som i längden gör klubben till kommunens ledande, en förening som naturligt lockar till sig de bästa spelarna.

Kom ihåg: Det ska vara en ära när kommunens bästa lag knackar på dörren.