Matchens inledning var jämn. Inga heta målchanser, knappt någon farlighet alls. Däremot en del tuffa tacklingar. Ingen vek undan. Men som det brukar vara för ett lag i medgång, som ju gästerna från Vimmerby är med tanke på att de kom till Bökensveds konstgräs med fem raka segrar, så studsar bollarna rätt, det blir stolpe in istället för tvärtom och sällan så behövs det knappt en halvchans för att bollen ska gå i mål. Så var fallet även i den här matchen. Vimmerby högg likt kobror på de chanser som bjöds och gjorde matchens första mål efter tio minuter.
– Alla målen kommer till efter individuella misstag från vår sida. Mot ett så pass bra lag som Vimmerby så kostar det direkt, konstaterar Åsa Kongstad.
VFF var med spelmässigt under hela matchen. I den första halvleken var man nära att skapa chanser flera gånger, ofta genom unge Vilma Winqvist på vänsterkanten. Men det ville sig inte riktigt med den där sista passningen. Ofta kom bollen lite för långt fram, eller halvsekunden för sent.
– Det är också en av de stora skillnaderna på oss och Vimmerby. De är mer rutinerade och effektivare, säger Åsa.
Tongångarna var ändå positiva i VFF:s omklädningrum under pausvilan, trots underläge 2–0. Precis i början av den andra halvleken kom 3–0-målet, och där kändes det som att allt hopp om poäng försvann för VFF som dock avslutade matchen starkt.
– Det är inte i den här matchen som vi ska ta poängen, vi fokuserade på prestationen och på att spela vårt spel, och det är jag nöjd med, avslutar Åsa Kongstad.