Det som länge såg ut att bli en nattsvart repris på VFF:s oförmåga att göra mål – blev inte det.
Tacka Jimmy Svensson för det.
För med knappa halvtimmen kvar av matchen fanns det inte mycket som pekade på att det skulle bli något annat resultat än, ja ni gissade rätt, 0–0.
Men Svensson ville som bekant annorlunda. Detta när han gav VFF ledningen med 1–0 med 25 minuter kvar att spela.
– Då kändes det bra. Försvaret med framför allt Fredrik Lindhe i spetsen hade sett bra ut på nytt och därför kom deras kvittering i 80:e lite som en kalldusch, berättar VFF-tränaren Magnus Fält.
Men som tur var för VFF så skulle nyckelfiguren Svensson inte bara nöja sig med ett mål.
När det återigen såg ut att gå mot delad pott så höll sig den omskolade anfallaren framme – igen.
Denna gången med bara fem minuter kvar av ordinarie tid.
– Vi ger inte upp och det ska samtliga grabbar ha beröm för. Särskilt när vi saknar sex-sju spelare kan jag inte låta bli att tycka att det är starkt, fortsätter Fält, som berättar om sin egen känslomässiga berg- och dalbana på slutet, så här:
– Det var obeskrivligt nervöst. Jag trodde nästan att mitt hjärta skulle stanna. Men det gjorde det inte, och det var ju tur det, säger Fält och drar på smilbanden.
Segern gör nämligen att VFF kommer allt närmare toppskiktet av den jämna tabellen.
– Nu behöver vi i alla fall inte titta nedåt. Vi ska jaga dem i toppen genom att gå för seger i varje match. Och det arbetet börjar hemma mot Tuna redan på torsdag, berättar han.
Räknar du med att ha tillbaka några spelare tills dess?– Det orkar jag knappt tänka på nu. Men en eller två hoppas jag väl att vi kan få tillbaka i speldugligt skick inom kort.