Redan i år körde Västervikaren Simon Johansson tre deltävlingar i klassen Rookie 600. Nästa år är tanken att han ska vara med i alla sex deltävlingarna vilket innebär 13 race.

Det går extremt fort när Simon kör på banan – och det har gått väldigt fort för honom att börja satsa på roadracingen.

– Jag körde ju en hel del motocross som barn, redan där gillade jag motorsport. Sensommaren 2015 tog jag sedan ett vanligt MC-kort och på den vägen är det, säger Simon Johansson och fortsätter:

Artikelbild

– Jag tog faktiskt min motorcykel upp till Linköping för att kolla på en tävling där. Jag fastnade för det direkt, tyckte att det var så häftigt och ville testa själv att köra på en bana. Sagt och gjort, så provade jag på, och efter bara några träningar bestämde jag mig för att börja med det på allvar, säger Simon.

– Det var bara att lägga ut min vanliga cykel på Blocket och köpa in en annan som det gick att tävla på.

Till säsongen 2016 hade Simon Johansson både tränat på bra, och hade nu en cykel det gick att tävla med. Han minns första tävlingen klart och tydligt.

– Det var 17 juni. Jag var sjukt nervös innan tävlingen, men det släppte när jag kom ut på banan, säger Simon.

Artikelbild

– Mitt mål var att inte komma sist. Jag kom på 15:e plats och 23 startande i min klass, vilket jag var nöjd med. Det var en bra start som gjorde att jag ville det här ännu mer.

Roadracing är ingen sport för farträdda personer. Det går minst sagt undan ute på banan.

Artikelbild

– När jag först kollade på de duktiga åkarna tänkte jag att så där snabbt kommer jag aldrig kunna köra. Men man blir lite fartblind och tänker inte på hur snabbt det går när man sitter på hojen, säger Simon Johansson som genomför sina träningspass på banan i Linköping.

27-årige Simon tog steg framåt hela tiden under den gångna säsongen.

Artikelbild

– De hastigheterna jag hade i början känns knappt som styrfart nu för tiden. Hur snabbt man kör varierar ju från bana till bana och var nånstans på banan man är. Men som topphastighet kan jag nå runt 240 kilometer i timmen.

Ni hör – det är ruggigt snabbt. Och att genomföra ett helt lopp tar ordentligt på kroppen.

– Jag minns en gång, jag trodde det var tre varv kvar och var helt slut. I stället visade det sig vara sju varv kvar. Det är riktigt jobbigt i armarna, jag får en rejäl armpump när jag kör, säger Simon Johansson.

– Jag har lagt upp ett träningsschema som jag ska följa under vintern för att komma så väl förberedd som möjligt när säsongen drar igång.

Han är på det klara med vad han behöver förbättra mest körmässigt.

– Starterna. Där har jag haft problem. Det är mycket teknik med kopplingen för att inte få för mycket res på hojen. Hittills har det ofta varit att jag tappar fem gubbar i starten, blir vansinnig, och sedan får jaga ikapp. Starten är viktig, kan jag vässa mig där är mycket vunnet, säger Johansson.

Hur hård körning är det på banan?

– Ibland är det kåpa mot kåpa i kurvorna. Jag har haft kontakt med en kille i 160 kilometer i timmen. Det är tufft, men samtidigt en fair play-sport där vi respekterar varandra. Den som är först in i kurvan äger linjen han ska köra i.

Att nå en hög nivå inom roadracingens ädla värld kräver mycket.

– Jag har fått offra mycket av mina andra intressen för det här, så är det ju. Jag har även riktigt bra hjälp från min pappa (Tommy), utan honom hade det här inte gått. Han fixar allt med cykeln och ser till att allting runt omkring funkar under tävlingarna, säger Simon Johansson.

Klassen som Simon Johansson kommer att husera i nästa år är alltså Rookie 600. Det är klassen som ligger under Superstock 600 som klassas som en elitklass. Första deltävlingen för Johanssons del blir i april.

– Mitt mål är att komma topp fem i totalen och att vara på pallen minst en gång. Det är inte lätt, men absolut möjligt. Säsongen efter vill jag gärna upp till Superstock, säger Simon.