Den gångna helgen tävlade han i OCR (Obstacle Course Racing) World Championships, enkelt översatt till hinderbane-VM, och slutade tia individuellt i 35–39-årsklassen och femma i lag + 40 år. Totalt blev han 77:a av alla deltagande män i VM.
När VT-sporten nådde 35-åringen var han öm i kroppen och nästan hemma i Västervik efter en lång flygresa från Cincinnati i delstaten Ohio i USA.
– Jag är trött, men det var en häftig och rolig upplevelse. OCR är världens snabbast växande sport just nu, det var fyra miljoner tävlande förra året, säger Tomas Bovinder som är ordförande i OCR Västervik och försöker få igång sporten på hemmaplan.
På VM skulle runt 1 700 deltagare avverka 16 kilometer och 53 hinder för att kunna ta sig i mål. Långt ifrån alla klarade av det.
– Alla tävlande fick varsitt armband, och var det något hinder man inte klarade av klippte de armbandet och man var ute ur tävlingen. Det var många som grät när de inte klarade det tuffa sista hindret och fick armbandet klippt med bara några meter kvar, berättar Tomas som inte hade särskilt stora förväntningar på VM då han haft hälseneinflammation innan.
– Därför kom mina placeringar väldigt oväntade. Jag är både förvånad och jättenöjd. Det var många svenskar som tog medalj på VM så jag tror att Sverige eventuellt kan bli utsedd till bästa OCR-nation för flest medaljer.
Hinderbanan i VM bjöd på extrema backar, uttorkade flodbäddar med ojämna stenar, stukade fötter, 1 000 höjdmeter, Skull Valley – där man skulle hänga i grepp som var som dödskallar, nät man skulle krypa under, stockar man skulle kasta sig emellan, Dragon's Back – ett hopphinder till olika lutande plan där man skulle ta tag i en stång och häva sig upp, och så lite frost på det.
– Kylan slog ut många eftersom det blev otroligt svårt med greppstyrkan, att hålla i vissa grejer, och deltagare fick värma sig under foliefiltar inför olika hinder för att inte bli för nedkylda.
Vilket var det tuffaste hindret?
– Jag har klättrat mycket så hinder är min specialitet. Däremot är inte löpningen min starkaste sida. Men det värsta hindret var den extrema naturen. Det var lätt att dra på sig mjölksyra i alla backar så det viktigaste var att tänka taktiskt och jobba metodiskt.
Det tog Tomas två timmar och 20 minuter att ta sig igenom hinderbanan.
– Hela kroppen var mörbultad och full med blåmärken. Men det var bara att ladda om, för dagen efter var det lagtävling på i stort sett samma bana.
I lagtävlingen skulle en i laget köra en styrkedel där man skulle lyfta och släpa saker, en annan skulle göra en snabbhetsdel med teknisk löpning över stockar och liknande, och den tredje skulle utföra en teknisk bana med avancerade hinder. Den sistnämnde fick Tomas göra.
– Platinum Rig är ett hinder som slog ut nio av tio tjejer förra året, det var riktigt jobbigt.
Efter dessa tre delar på hinderbanan skulle tio hinder genomföras tillsammans där det krävdes samarbete de tre emellan.
Hur laddar man upp inför ett sånt här kraftprov?
– Jag är hemkunskapslärare och tror att man ska äta sunt som man brukar, men lite mer kolhydrater. Sova ordentligt är viktigt, och att man är lugn och fokuserad och inte blir för nervös så att man gör misstag på grund av det. Det är nog en fördel att vara lite äldre och ha tävlingsrutin.
Hur firade du prestationerna efteråt?
– Jag drömde om helkroppsmassage och spa, men sov i tält på en hård madrass, svarar Tomas Bovinder och skrattar.
Framöver hoppas han att fler från Västervik ansluter.
– Gör man bra ifrån sig på de olika kvalloppen, bland annat Toughest, kan man ansöka till VM. Det finns dessutom EM som går i Holland eller i Belgien nästa gång. Förhoppningsvis kommer fler och tränar med oss i OCR Västervik.