Att VIK:s A-lag levt på lånad tid och lånade pengar är väldokumenterat. Lånade pengar som nu håller på att stjälpa kärnverksamheten.
I den här härvan är det svårt men viktigt att hålla isär vad som egentligen är vad.
Nej, det är inte medlems- och deltagaravgifter som bekostat A-lagets värvningar. Hade A-laget drivits på ett sunt och hållbart sätt hade pengarna som sedan plockats från föreningens konto aldrig kommit in i verksamheten. Problemet är att pengar har lånats ut till föreningen som därefter lånat ut till A-laget. Det gör att A-lagets aktiebolag, som inte har en spänn och vars dyra sportsliga satsning ter sig alltmer märklig, sitter på en skuld till föreningen, en skuld som alltså sträcker sig över fyra miljoners-strecket. En skuld som gör situationen delikat.
För skulle man sätta A-lagets AB i konkurs blir den fordran en minuspost i föreningens papper samt att aktiekapitalet föreningen har i A-lagets AB, värda 300 tusen, försvinner. Totalt alltså ett hål i moderföreningens ekonomi på 4,5 miljoner. Det skulle ta många år för föreningen, som i övrigt är välmående i allt väsentligt, att hamna på grön kvist i det scenariot.
Dessa miljoner ska heller inte förväxlas med aktieövertagandet förra året, då Mengao Holding AB köpte nästan 49% av aktierna i Hyllan AB. Den affären gjordes för att rädda A-laget via ett så kallat koncernbidrag då. Dessa drygt fyra miljoner man har i skuld till föreningen idag kommer, till största del, av nyare privatlån för att täcka driftsunderskottet löpande samt skulder till leverantörer och andra partners. Att dessa lån givits till föreningen snarare än aktiebolaget är för att skydda pengarna vid just en konkurssituation. En förening kan också gå i konkurs, eller upplösas, men det är mycket mer sällsynt.
Det hela är intrikat och svårnavigerat och om jag tolkat de som jobbar med frågorna rätt är det alltjämt mycket som hänger i luften; en part är beredd att göra si om en tredje part gör så. Den nya ledningen har valt att jobba på parallella spår men min tolkning är att huvudfokus nu ligger på att få till så kallade avskrivningar – att fordringsägare avsäger sig rätten till pengar – för att på den vägen minska skuldberget, snarare än att försöka öka intäkterna, vilket var Urban Widéns väg. Man behöver, för att tala hockeyspråk, lite stolpe-in. Att rätt personer säger ja och startar en typ av snöbollseffekt.
Med blicken i backspegeln kan vi slå fast att man förvärrat situationen under senaste året. Man borde redan i somras sett vart man var på väg och skalat bort allt icke-essentiellt istället för att toksatsa på det sätt man nu gjorde. Även om Victor Öhman lyckats spara in över två miljoner under säsongens gång så har den obegripliga sportsliga satsning man sjösatte kostat klubben väldigt mycket såväl ekonomiskt som i förtroendekapital. Trots besparingarna i vintras har VIK behövt privata pengar, lån, för att hålla sig flytande fram till idag. Det är dessa lån som nu riskerar att sänka hela föreningen.
En konkurs kan verka självklar då man "blir av" med skulderna den vägen men förutom det svarta hål den lämnar i den kvarvarande föreningens pärm ska övriga följdeffekter inte underskattas. Hur påverkar en konkurs VIK:s rykte, inte bara bland lokalinvånarna utan gentemot leverantörer och sponsorer? Det kan och kommer också påverka juniorlagen och intaget till hockeyprofilen på gymnasiet. Attraktionskraften, den redan relativt låga, minskar ytterligare.
Scenario två, det man valt att kalla för degradering, är i mina ögon det sämsta. Då skulle man hoppa ner till division 2 då man inte klarar elitlicens, vilket man får vid uppvisande av en hållbar ekonomisk plan samt ett positivt eget kapital, men i stora drag begränsas av samma skulder man har idag. Man skulle heller i praktiken inte kunna ta sig upp till ettan även om man kvalificerade sig sportsligt då den ekonomiska bördan sannolikt skulle ta flera år att bli av med och någon licens skulle sannolikt inte beviljas då heller.
Rävsax. Moment 22.
Huruvida A-laget spelar i Hockeyallsvenskan, ettan eller tvåan är i mångt och mycket strunt samma för de allra flesta, VIK-sympatisör eller ej. Men vikten av att föreningen Västerviks IK och allt den betyder för ungdomar i vår stad finns kvar är stor.
Avslutningsvis vill jag få med några positiva delar. Äntligen får vi transparens på riktigt från VIK-ledningen snarare än snällt vinklade siffror eller bombastisk retorik. Janne Lundberg och gänget ger ett gott intryck, Kristian Gunnarsson höll en både pedagogisk och klinisk genomgång av såväl rådande läge som orsakerna bakom det. Vilken väg som är bäst är jag inte rätt person att svara på och i det här läget väljer jag att avvakta snarare än tro och spekulera. Jag har sagt det tidigare, A-laget struntar jag i men föreningen har betytt mycket för mig och en verklighet utan Västerviks IK har jag väldigt svårt att förhålla mig till.