Oskar Drugge är född och uppvuxen i Luleå, och att ishockeykarriären skulle inledas vid fem års ålder var ganska naturligt, trots att pappa spelade fotboll istället.
– Det var väl två sporter som gällde i Luleå och det var basket och ishockey. Med tanke på de goda förutsättningarna att man kan åka skridskor på sjön redan på hösten, och att jag är ganska kort, så blev det hockey, svarar 23-åringen när VT träffar honom på tisdagsförmiddagen.
När Drugge var 17 år fick han göra några matcher i division 1 då några av Luleås juniorer blev utlånade till Asplöven och Kalix. Efter gymnasiet lämnade han hemstaden och flyttade 94 mil söderut till Södertälje för att göra sitt sista år som junior.
I SSK:s J20 Superelitlag fanns Västerviks IK-bekantingar som Patrik Karlkvist, Eric Backman, Anton Svanström och Björn Hjärpe.
– Vi hade en ung William Nylander (senare draftad av NHL-laget Toronto Maple Leafs) som ledde laget. Han var bara 15, men riktigt bra redan. Tyvärr åkte vi ut mot HV 71 i kvartsfinalen.
Efter det äventyret var det dags för seniorhockeyn att dra igång på allvar. Drugge skrev på för Kallinge/Ronneby, vilket innebar ytterligare 47 mil söderut, totalt över 140 mil hemifrån.
– I norra serien i ettan hade jag gjort sex poäng på sju matcher och tänkte att jag bara skulle stanna till ett litet tag i KRIF och sen dra vidare. Men division 1 visade sig vara bättre än jag trodde då södra serien var flera klasser bättre. Jag fick det kämpigt i början.
Andra året blev mycket bättre. Då tog sig laget ända till kvalserien mot Allsvenskan.
– Det var det roligaste jag har varit med om, det gick bra både för mig och laget.
Säsongen efter blev dock allt annat än rolig. Allettan bommades, och den 24 januari spelade KRIF hemma mot Helsingborg i fortsättningsserien. Oskar Drugge spelade boxplay när olyckan var framme.
– Jag blev trippad inne i hörnet och fick pucken under mig. Då kom det en motståndare som fick ett felskär när han skulle stanna, vilket slutade med att han hockeybromsade in i mitt lår. Det kändes först som en lårkaka och jag fick en ispåse i båset. Sen sa materialaren att det blödde och då såg jag att det bara rann blod över hela handen, det var ruggigt obehagligt.
Skridskon hade skurit upp ett tre centimeter djupt och 12 centimeter brett sår, bara två centimeter från en stor artär. Det blev ambulansfärd till sjukhuset för att sy ihop lårmuskeln och allt runtomkring med cirka 40 stygn.
– När adrenalinet hade lagt sig gjorde det sinnesjukt ont. Dessutom blev lårmuskeln inflammerad. Jag kanske sov 16 timmar på åtta nätter, berättar Drugge vars säsong givetvis var över.
Faktum är att första gången backen var tillbaka på isen efter olyckan var när VIK gick på is i augusti.
– Skadan påverkar mig inte jättemycket längre, men jag är inte helt i topptrim än. Jag känner fortfarande att jag får lite krampkänning och blir trött i låret.
Efter tre säsonger med olika tränarkonstellationer varje år, var det dags att lämna Kallinge/Ronneby.
– Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, men jag kände att jag hade stått och stampat lite. Det kan vara bra med ett miljöombyte ibland för att utvecklas som människa också, tycker Drugge.
Hittills i VIK har han inte gjort många besvikna. Tränare Mattias Karlin ger honom stort förtroende med mycket istid i både fem mot fem och i powerplay.
– Det är kul, men det gäller att förvalta förtroendet också. Jag har haft en liten dipp de senaste två matcherna och borde ha gjort något mål med tanke på alla lägen man haft, säger backen som har producerat nio assist på tio matcher.
Om VIK:s säsong hittills säger han så här:
– Om någon hade sagt inför säsongen att vi skulle vinna nio av tio matcher hade jag tagit det alla gånger i veckan, men effektiviteten måste bli bättre mot de sämre lagen, även om det är svårt att möta spelförstörande lag som exempelvis Varberg. Vi har lite grejer att jobba på, och det ska man ha så här års.
Ni leder serien och har saker att jobba på, hur bra kan det bli?
– Svårt att säga, Allettan är vårt första delmål och så pass bra är vi. Jag tror faktiskt att det är svårare att ta sig till Allettan än till playoff, för det känns som att det bara är SSK som kan hota från den östra serien. Det vore givetvis coolt att få spela i kvalserien igen.
Vad tror du om din egen säsong?
– Jag har en nivå till. Skönt att benet svarar, och att det har fungerat riktigt bra med Victor Lindman. Det känns som att vi har spelat ihop i en evighet då vi tänker lika och knappt behöver prata med varandra ens. Dessutom har vi satts ihop med bra forwards (Victor Öhman, Dan Pettersson, Joacim Hedblad) där det känns som att vi bara behöver ta upp pucken över egen blålinje så sköter de resten.
I kväll gästar hans gamla klubb Plivit Trade-hallen.
– Ettan mot tvåan, det blir nog en bra match.
Hur känns det att möta Kallinge/Ronneby?
– Inte så speciellt ändå, det är ju nästan ett helt nytt lag med bara sex spelare kvar från i fjol.
Oskar Drugge är ett ganska välkänt namn ute på isen, men frågan är om det inte är större i sociala medier.
– Haha, jag är aktiv där och polare med rätt personer på Twitter, då sprider sig namnet snabbt. Sen så är jag nyfiken av mig och ställer frågor och pratar med alla, berättar 23-åringen.
I kväll blir det dock inte så många frågor ställda, snarare ett påstående.
– Vi vinner med 4–1, avslutar VIK-backen Oskar Drugge.