Tidigt på onsdagsmorgonen lämnade bilen Västervik i riktning mot Sundsvall.
– 130 mil fram och tillbaka blir det längsta jag har åkt för att se på hockey. Innan dess var det Hudiksvall (115 mil), som VIK slog ut i playoff 2 den här säsongen, berättar 63-åringen som är född i värmländska Årjäng.
Till Västervik flyttade han i mitten av 90-talet när han träffade hustrun Gullvi på nattklubben Hörnan. Det var också vid den tiden som han gick på sin första VIK-match.
– Mikael von der Geest spelade då. Sen dess har jag varit fast och försökt att se så många matcher som möjligt, berättar Claes-Göran och visar upp sin röda VIK-tröja.
– Rödblåa Fans tyckte att jag skulle ha en eftersom jag åker med dem överallt, men jag kände att jag inte riktigt hade råd. Då fick jag en i födelsedagspresent av dem. Det var riktigt snällt. Nyligen skrev alla spelare sina autografer på matchtröjan också, säger han stolt.
Att Claes-Göran Törnkvist älskar sitt VIK är det ingen tvekan om. Han skiner upp med hela ansiktet när hockeylaget i hans hjärta kommer på tal.
– Jag tror faktiskt att de klarar att placera sig bland de fyra bästa lagen i kvalserien och går upp till allsvenskan. Det har de kapaciteten till. Får de spelet att stämma, som mot AIK i första och speciellt i tredje perioden, så fixar de det här. Det var helt enormt på Hovet i söndags. Vi bara väntade på fler mål i AIK:s kasse. VIK spelade ut dem i tredje.
Törnkvist delar med sig av ett annat fint minne.
– Det bästa jag har sett var för någon säsong sen när jag stod vid ena kortsidan i hallen. Emil Georgsson stod bakom målburen och lyfte pucken över så att den tog i ryggen på målvakten och gick in. Det var det häftigaste mål jag har sett och kan fortfarande se det framför mig. Jag ska påminna honom om det. Emil kom förresten fram och kramade om mig i Hudiksvall och tackade för stödet. Han och Fredrik Lindström. Det kändes bra.
Claes-Göran är bland de äldsta, om inte äldst, i supportergänget och kallas för Rödblåa Fans mysfarbror.
– Vi är som en familj. Det är en underbar gemenskap och vi har skitkul tillsammans. Jag hoppas att jag får någon med mig i bilen till Sundsvall, det blir tråkigt att köra så långt själv. Men oavsett vilket är det värt mödan när man kommer fram och får heja på VIK. Vilket fantastiskt lag som aldrig ger upp hur det än ser ut, säger ett av VIK:s största fans.