Boråsbördige Aterius lämnade hemorten redan som 12-åring för att flytta upp till Leksand och Dalarna.
– Jag tänkte i princip lägga av då för jag tyckte inte det var kul att spela i Borås. Då frågade pappa om jag inte skulle flytta upp till Leksand till min syster som spelade hockey där. Alternativet var att pendla till Göteborg men det kändes tufft när jag var tolv. Så jag flyttade upp dit och bodde hos min syster (fyra år äldre) i nio månader, sedan kom resten av familjen upp.
Sju och ett halvt år senare kom nästa flytt. Från Leksand till Västervik. En stor organisation byttes mot en ganska liten.
– Det är verkligen en jättestor skillnad på allt runtomkring, faciliteter och sådant. Men det är inget jag tänker på, jag tänker bara på det sportsliga.
VIK anno 2019/20 är en mixad upplaga med en del rutin men också en hel del unga, svenska spelare.
– Känslan är att vi alla drar åt samma håll och har både unga hungriga spelare och en del spelare med rutin såsom Bordson och Öhman. Men det verkar vara en skön grupp.
Aterius har sedan tidigt i karriären varit en fysisk spelare, en sådan typ man älskar att ha i sitt lag men ogärna möter.
– När vi fick börja tacklas var jag den som tacklades mest. Med åren har jag både fått och tagit den rollen, det är något jag trivs med. Fansen kan förvänta sig ett extremt hårt jobb, en fysisk hockey, en spelare som är stark på pucken, driver rakt på mål och som offrar sig för att laget ska vinna matchen, säger Erik Aterius.