Förre VIK-backens skräckskada: "Knäskålen hade gått i fyra delar"

Under säsongen 2020/21 gjorde han sig känd som en tuffing i VIK-försvaret. Sedan dess har hans hockeyresa fortsatt och numera tillhör Ludvig Jardeskog Kalmar HC. Men en skräckskada gör att en framtid på isen är oviss.

Ludvig Jardeskog gjorde en säsong med VIK 2020/21.

Ludvig Jardeskog gjorde en säsong med VIK 2020/21.

Foto: Daniel Eriksson

Ishockey2024-12-18 16:00

– Benet domnade bort helt och det gjorde fruktansvärt ont. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv. Jag insåg snabbt att det inte bara vara någon smäll, utan att någonting hade gått sönder, säger Ludvig Jardeskog till Barometern-OT.

Han minns tillbaka:

– Jag fick hjälp ut i omklädningsrummet av Västerås läkare och vår materialare. Jag såg direkt att en benbit stack åt höger i ena knät, det hade inte gått hål någonstans, men det var som ett hål mellan lårbenet och knäskålen. Där och då bröt jag ihop totalt, trodde att karriären definitivt var över. Stolt (Daniel, Kalmars sportchef) stod bredvid mig och det såg ut som att han höll på att kräkas.

Det var i en match mot hans tidigare klubb Västerås som Jardeskog med stor kraft for in i sargen. Efter två dagar på sjukhuset i Västerås flögs han till Kalmar för att opereras.

– Knäskålen hade gått i minst fyra delar, det var flera frakturer och flisor som man inte kan sätta tillbaka. Totalt blev det sju dygn på sjukhus.

undefined
Ludvig Jardeskog i närkamp med Djurgårdens Dick Axelsson.

Han tar sig runt med hjälp av kryckor men ska han vistas utomhus är det rullstol som gäller. Och en lång tids rehabilitering ligger alltjämt framför honom.

– Just nu har jag en ortos, en ställning som man knäpper ihop benet med. Den ska jag ha i åtta veckor och därefter är det en rehab-procedur på tre till sex månader. Allt hänger på hur mitt läkkött är och hur operationen gick.

– Det är för tidigt att säga om jag kommer få några medicinska men, tiden får utvisa det. Jag försöker vara hoppfull, vicka på tårna och röra på benet. Nu går jag inte på morfin och det känns bättre och bättre med smärtan.

Att inte kunna spela hockey är en sak. Det andra, tuffare, är vardagen, berättar han för Barometern.

– Jag har en son på 1,5 år, han har vant sig lite nu, men de första dagarna stod han med ett frågande ansikte. Det är så jobbigt, min fru jobbar heltid, kommer hem vid 16–17, ska hämta och lämna vår son, laga mat, diska och plocka undan. Vi har inga föräldrar som kan hjälpa till här, det är sjukt tufft för min fru. Jag försöker läsa böcker och leka med min son så mycket jag kan.

– Det är nog det värsta, att få ihop den vardagliga biten medan jag ligger i soffan. Det är sjukt jobbigt mentalt.

Barometern: Vad tänker du om din hockeykarriär?

– Jag hoppas att jag kan ta mig tillbaka, sedan är det väldigt färskt nu. Hockey är fortfarande väldigt roligt och någonstans vill jag kunna avsluta karriären på mina egna villkor.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!