1) Emil Wahlberg, back.
– Att Åsedasonen var en toppback i Hockeyettan visste vi. Att han skulle klara sig så här pass fint i Hockeyallsvenskan visste vi inte. Emil Wahlberg är en spelare som Mattias Karlin har varit svag för i flera år – jag förstår precis varför. Han är solid bakåt, värderar de olika situationerna fint och har dessutom en ingrediens i sitt spel som gör han ytterst potent framåt med passningsspelet och att vara ett hot när han följer med i anfallen. Wahlberg värvades till Vimmerby i division 1 från division 2-klubben Åseda IF 2011 och blev direkt en stöttepelare. Nu har han svarat för samma bedrift i Västervik. En allroundback av rang som klättrar uppåt i seriesystemet smidig som en katt.
2) Victor Öhman (26), forward.
– Det var med stor sorg som VIK-fansen tvingades se poängsprutan Öhman, som var en vital faktor bakom HA-avancemanget förra säsongen, lämna VIK för att flytta till hemstaden Malmö och spel med Pantern. När sedan serien väl drog igång, behövde de inte vara utan den skånske pågen speciellt länge – det är de glada för. Öhmans poängproduktion har mattats något de senaste matcherna – ändå har han gjort 11 poäng på nio matcher. Det säger en hel del om hur galet bra hans inledning var i VIK-comebacken. När Öhman kommer i sitt klassiska läge i power play, då vet alla målvakter att stora problem väntar. 24-åringen är en riktigt vass forward även på den här nivån. Har bäst poängsnitt per match av samtliga spelare i Hockeyallsvenskan. Panterns tränare, Håkan Åhlund, lär följa Öhmans framfart med viss fascination – och en dos ånger.
3) Jonas Fransson, målvakt.
– På papperet var Jonas Fransson en blytung rekrytering för Västerviks IK. Han har ett allsvenskt cv som är större än lössnusen som Mattias Karlin stoppar in under läppen inför varje match. Men det fanns tvivel från ett par håll. Den svajiga fjolårssäsongen i flopplaget Västerås skapade rimliga funderingar; är Jonas Fransson slut på den här nivån? Nu har vi fått ett tydligt besked, han är inte ett dugg slut och är fortfarande hungrig efter att stoppa svarta gummitrissor. 36-åringen har gjort ett par tveksamma insatser, det gör alla målvakter. Men när han har varit bra – och det har han varit oerhört många gånger – så har han varit fruktansvärt bra. En kinesisk mur mellan stolparna när han är på topp. Har vunnit flera matcher åt sitt lag.
4) Fredric Andersson, center.
– När Andersson värvades in inför omgång 2 visste alla att VIK skulle få en spelare med hög arbetsmoral och som skulle vara en jobbig figur att möta för motståndarna med sin intensiva skridskoåkning. Det fick VIK, men de fick även något som alla inte hade räknat med – en stark poängskörd. Det är en bonus som har varit mycket värdefull. Kollar man på Gnestasonens poängfacit de senaste säsongerna, så är det lätt att konstatera att han har blommat ut big time på den fronten i höst. Jag förstår att han stortrivs i VIK. Där får han stort förtroende offensivt, i stället för enbart gnugg med defensiv prioritet som varit fallet i SHL.
5) Mats Fröshaug, forward.
– Efter sex bra säsonger i hemlandet Norge ville 28-årige Fröshaug testa vingarna på en högre nivå innan åldern rusade iväg alltför mycket. Det var en liten chansning från VIK:s sida, men det går inte att säga annat än att det har slagit väl ut. Norrmannen är inte den spetsigaste eller snabbaste spelaren, men han är definitivt en av VIK:s klokaste sådana – kanske den allra klokaste. Och vad som är nog så viktigt: Fröshaug håller en jämn nivå och gör alltid ett gediget dagsverke, i match efter match. Har också en respektingivande poängskörd. Mats är på riktigt och ingen Norgehistoria. Nu undrar jag bara: ska man börja skriva Josten Fröshaug?
6) Erik Gustafsson, back.
– Det fanns en hel del tvivel kring backarna i VIK:s trupp som var oprövade på allsvensk mark. Erik Gustafsson var en av dem, och det var inget konstigt med det. Men att det går snabbare och är skickligare spelare som attackerar i VIK:s zon, det är inget som bekommer Gustafsson något nämnvärt. Bakom hans heltäckande visir döljer sig en smart hockeyhjärna som spelar fullt ut efter sina resurser och gör det förbaskat bra. Spelar enkelt när situationen kräver det, gör det svårare grejerna när han har möjligheten. Jag säger som VT-Sportens charmante sommarvikarie Jonathan Åhman: Erik är en mästare på att anpassa sig. Han är verkligen VIK:s Teddy Lucic, förutom att Erik har klart bättre hårsvall.