Efter en trevande start hittade VIK rätt i gängorna. De första sju-åtta minuterna var det nästan gulsvart för hela slanten, åtminstone sett till zontid och skottförsök. Osade ordentlig katt gjorde det dock max två gånger och där, längst bak i VIK, stod Emil Kruse som alltid stabil. VIK dödade av periodens enda utvisning på ett bra sätt och var dessutom framme och hotade vid nåt tillfälle. Men att det var mållöst efter första 20 var inte jätteöverraskande sett till matchbild och Västervik var nog det lag som var mest tillfreds med det.
Det som skiljde lagen åt i andra perioden var PP-spelet. Västerås fick ett läge och tog då ledningen när Johan Skinnars överlistade Kruse med ett snabbt skott från vänster. VIK fick två chanser – båda bjudningar från Västerås. Vid första tillfället blev två hemmaspelare bortplockade från tekningen och därmed en utvisning för fördröjning av spel. Vid det andra var det för många gulsvarta på banan. Vid båda tillfällena var VIK:s spel i fem mot fyra undermåligt och man skapade inte en högoktanig målchans.
VIK började tredje starkast och tryckte på för en kvittering. Tryckte var också vad Kellen Jones gjorde knappt fyra minuter in i perioden då han försökte ta sig in närmaste vägen på mål. Han tacklas omkull och visst gurgel uppstod. När röken lagt sig spelade Västerås fem mot fyra. När VIK fick in sin femte spelare visades Niklas Folin ut och två nya minuter för hemmalaget att utöka. Det ven puckar runt Kruse men VIK klarade sig utan insläppt kasse och med dryga 12 minuter på sig att jaga ifatt. Men så, nio minuter in i perioden, slarvar Kevin Schulze och bjuder Västerås på en öppen två-mot-noll och då är det givetvis mål. Sista chansen kom när Västerås – igen – bjöd VIK på PP genom sex spelare på isen med åtta minuter kvar. VIK etablerade tryck men fick inte in pucken. När VIK plockade Kruse skapade man ett par lägen men istället satte Kalle Östman 3–0 med drygt två minuter kvar.