Videon är inte längre tillgänglig
Det är slutet av augusti. Solen skiner och så gör även Conny Strömberg när vi möter upp honom utanför Rådhuset för en fika och en pratstund.
– Jag trivs jättebra i Västervik. Det är en fin liten sommarstad som påminner en del om Örnsköldsvik där jag växte upp. Allt känns kanon, säger Conny innan vi slår oss ned.
– Västervik har dessutom en gammal ishall som är kallare än många andra. Jag gillar det skarpt.
Det finns mycket att skriva om 40-årige Conny Strömberg. Trots att han "bara" har gjort 72 SHL-matcher under sin långa och framgångsrika karriär är han en av landets mest välkända spelare. Inte minst på grund av sin frispråkighet, spelstil och just det faktum att han fortfarande är aktiv och brinner för ishockeyn.
Du har spelat seniorhockey för 21 klubbar. Det är inte illa.
– Räknade du med KB65 då? Där var jag till jag var i 15-årsåldern och gjorde ett par matcher i A-laget där.
Okej, fel av mig, då är det 22.
– Det är en jäkla massa klubbar när man tänker efter. Men jag har haft roligt under alla dessa år. Det finns dock ett par svenska spelare som har varit i fler klubbar än mig. Bland annat Robert Burakovsky, han har väl 25 stycken eller något.
Conny Strömberg har tillbringat nio av sina karriärsår utomlands. Det har varit i länder som Tyskland, Slovenien, Österrike – och senaste säsongen i England.
– Jag rekommenderar alla spelare som är på en allsvensk nivå att ta några säsonger utomlands. Det är ett roligt äventyr och det är lättare att göra mycket poäng där än i Sverige där spelet är mycket mer strikt, säger Conny.
I Västerviks IK får Conny Strömberg sin mångårige vän Mattias Karlin som tränare.
– Klart att det är lite speciellt. Men som jag ser det är det 80/20 fördel. Vi vet hur den andra fungerar, och jag får jobba med en tränare jag trivs fullt ut med, så har det inte varit i mina senaste klubbar i Sverige.
– Jag hade inte så många anbud innan säsongen. Många sportchefer tror att man är helt slut som spelare efter att man fyllt 37. Men jag är jätteglad över att det blev Västervik till slut.
Ofta när det pratas om Conny Strömberg så nämns hans spelintelligens – och att han inte jobbar speciellt hårt på isen. Under försäsongsmatcherna i VIK har forwarden dock bevisat motsatsen.
– Det är en stämpel jag har fått, men alla som ser mig spela märker att den inte stämmer. Jag jobbar lika hårt som exempelvis Pierre Gustavsson eller Emil Georgsson, det måste jag göra, säger Strömberg.
– Jag har inte jobbat så hårt i hela min karriär. Jag brukar säga att det började 2011. Det var efter att Jonas Rönnqvist införde i Almtuna att alla i laget skulle jobba stenhårt över hela banan, något som spred sig till andra klubbar.
– Tidigare kunde man få pucken vid sidan och ha lite tid på sig att åka in i zon. Nuförtiden kommer det en 19-åring direkt och attackerar. Hockeyn har utvecklats mycket när det gäller det där.
– En annan myt är att jag är riktigt seg på rören. Visst, jag är inte den snabbaste i längden. Men de tre första skären har jag riktigt bra fart i.
Hur länge till planerar du att spela hockey?
– För några år sedan sa jag att jag skulle spela till jag blev 40. Nu har jag uppnått det och tar ett år i taget. Men så länge kroppen är hel och jag tycker det är kul så fortsätter jag. Det skulle kunna bli tre-fyra säsonger till.
Är du orolig för den dagen spelarkarriären tar slut, det blir en stor omställning för dig?
– Orolig är fel ord. Men visst kommer det vara konstigt. Jag siktar dock på att jobba kvar inom hockeyn. Sportchef, scout eller power play-tränare vore kul. Jag har mycket att lära ut. Även expertkommentator i tv vore skoj. Att jobba på Konsum är inget för mig, jag skulle nog få sparken direkt.
Hur skiljer sig din försäsongsträning nu jämfört med när du var i 25-årsåldern?
– Jag måste ju träna hårdare, så är det. Jag kör nästan ingen styrka, det har jag i mig. Och klubbtekniken sitter också där den ska. Jag fokuserar i stället mer på explosivitet och att få upp flåset.
Conny Strömberg har många tankar kring sporten i hans hjärta och hur den kan utvecklas.
– Jag tycker att det verkligen är dags att målvakternas skydd blir mindre, då tänker jag ben- och axelskydd. Det är för svårt att göra mål numera, och NHL har väl mindre skydd än i Sverige? Varför ska inte vi kunna ha det så också?
– Jag säger inte att målvakterna ska se ut som 1995, men de skulle kunna se bra mycket mer humana ut än nu i alla fall.
Jag minns en gång, du var med i en tv-sändning från Sportbladet och lanserade ett förslag om att varje lag bara skulle ha tre femmor i varje match. Du fick rätt tydliga mothugg va?
– Ja, men det var Andreas Jämtin och nån Leksandsupporter som också var gäster, de fattade ju inte vad jag menade. Det jag menar är att 15 utespelare skulle ge mer utrymme för lirarna att skapa underhållande hockey, då backarna blir tröttare. Spelare skulle kunna hålla i, och hitta på saker med pucken i stället för att släppa den ifrån sig blixtsnabbt som det ofta är i dag. Nu är det så himla mycket hårt jobb som gäller. Det finns mängder av sju till fyra-arbetare inom hockeyn som jag brukar säga.
Det spritter i benen på Conny. Han vill verkligen att den allsvenska säsongen ska dra igång.
– Det känns lika inspirerande som vanligt. Det är bara de långa bussresorna som är sega. Och när man kommer hem halv fem på morgonen efter en förlust, då är det inte svinkul att packa upp trunken. Men det ska bli intressant att se vad vi kan hitta på som lag, det finns många duktiga spelare i laget, säger Strömberg.
Är det några nya bekantskaper som har imponerat extra på dig i truppen?
– Victor Lindman har mycket hockey i sig. Även Emil Wahlberg är en spelare som jag tycker ser lovande ut.
Conny Strömberg har inte bara utmärkt sig på hockeyrinkarna genom åren. Faktum är att han är med som rekordinnehavare i Guiness rekordbok.
Bedriften: år 2000 bollade han med en medicinboll i luften i en minut och 34 sekunder. På den tiden hann Conny få 234 tillslag på den fem kilo tunga bollen.
– Det började med att jag testade på det där under gymnasiet när jag var less på styrketräningen. Jag märkte att det gick rätt bra och gjorde det då och då. Några år senare fick jag chansen att åka in till TV3 och försöka sätta ett nytt rekord i studion med Harald Treutiger som programledare. Det var en rolig grej måste jag säga.
En sak stör dock Conny när det gäller detta.
– Klippet från när jag satte rekordet finns inte längre kvar på Youtube. Det är tråkigt, jag vill ju kunna se det. Jag får ta och ringa till TV3 nån gång och fråga om det, de måste ju ha det sparat i något arkiv.
– Jag tror även att jag skulle kunna slå rekordet igen. Får jag bara träna en längre tid, så ska det inte vara omöjligt. Jag får göra nån egen inspelning och lägga upp det.