Michael Kapla och Alexander Anderberg.
Numera, såhär långt in på säsongen, går det inte säga något annat än att Västerviks IK ska, när grundserien är avslutad, vara bland de sex främsta. Den kvaliteten finns och tabellen, om än haltande, stärker det intrycket.
Det kommer dock att bli ett intensivt race hela vägen vilket den jämna tabellen vittnar om. Från VIK, som i skrivande stund innehar femteplatsen, skiljer det bara åtta poäng ned till Vita Hästen som ligger på elfte plats. Goda råd blir allt dyrare och allt det där.
Prognosen ser dock alltjämt god ut för VIK:s del, och mycket är tack vare följande spelare, som leder laget från respektive lagdel.
Daniel Marmenlind.
Ett fynd, en succé, kalla det vad du vill. Såg lite svajig ut stundtals under försäsongen – släppte en del mellan benen – men har ju raderat alla tvivel som eventuellt fanns. Med råge. Ger alltid VIK chansen att vinna. Ny stark insats i söndags kväll.
Michael Kapla.
Har mer eller mindre prenumererat inte bara på Sportens "koggar" utan också på en backplats i "Veckans femma". Spelar med stort självförtroende och pondus och med en välskolad smartness som är sällsynt i Hockeyallsvenskan (håll utkik efter små smarta backhandpassningar). Mot Kristianstad i söndags var han framme och gjorde mål – på styrning.
Emil Wahlberg.
Wahlbergs intåg har givit Kapla det utrymme han behöver för att få ut max av sitt spel. Har inte fått igång den offensiva produktionen vi vet finns där riktigt än men VIK lär hålla varenda tumme att de får behålla Wahlberg så länge som möjligt.
Emil Wahlberg.
Victor Öhman.
Är på god väg att, äntligen, spräcka 20-målsstrecket. Och det är han värd. Har tagit sitt offensiva spel till ännu en nivå den här säsongen och fått tillbaka en del genombrottskraft som vi saknat de senaste säsongerna. Numera ett hot i alla spelformer. Behöver offensiv draghjälp i fem mot fem-spelet av kedjekamraterna, bröderna Jones.
Gilbert Gabor.
Vem trodde att Gabor i januari skulle vara en sån nyckelfigur han nu blivit, när han lånades ut till division 1 i höstas? Inte jag. Han har kämpat sig tillbaka, fått och förvaltat förtroendet och verkligen slagit sig in i laget på ett imponerande sätt. Tillsammans med hela fjärdekedjan ger han tyngd till VIK som gör dem jobbiga att möta. Utvecklat sitt spel med pucken och kan numera skapa lägen genom att använda kroppen.
I truppen finns det också sparkapital. Spelare som inte nödvändigtvis varit dåliga men spelare jag kanske förväntat mig lite mer av. Till exempel dessa.
Connor och Kellen Jones.
Kanske lite styvt att ta med Connor på den här listan, speciellt då han faktiskt gjort en del bra saker i sina framträdanden hittills. Men noll poäng och några tunga baklängesmål på kontot placerar honom här. Kellen har jag varit på tidigare också, att poängskörden måste upp, den är alltjämt på poäng var tredje match i snitt. Vi ska dock samtidigt komma ihåg att det tog en ganska bra stund innan Kellen växte ut till en nyckelspelare för två säsonger sedan.
Connor och Kellen Jones.
Oskar Drugge.
Visserligen poängtvåa av backarna och med fart mot godkända 16-18 poäng men bara ett fem mot fem-poäng på de tolv senaste matcherna. Vi har blivit vana med en mer offensiv Drugge. Har dock fått en liten annan roll den här säsongen där firma Kapla/Wahlberg vuxit fram till det ledande backparet. Tycker mig dock se en annan skottvilja hos såväl Drugge som backpartner Erik Gustafsson den senaste tiden så kanske smiter nån puck in snart.
Oskar Drugge.
Marcus Davidsson.
Förutom de ibland lite slarviga (nonchalanta?) passningarna har jag inte mycket att klaga på i Davidssons spel. Men produktionen måste upp, det räcker inte att bara skapa lägen eller pricka ribban. Spelar runt 16 minuter per match och får förtroende i power play. Har gjort 18 matcher hittills (4 poäng), så startsträckan måste vara slut. Jag har sagt det tidigare och vi vet vad han kan: här har VIK sparkapital.
Marcus Davidsson.
Andra noteringar:
Viktor Liljegren börjar närma sig toppformen. Ett riktigt "power house" där ute nu.
Kul och skönt för Tim Wahlgren att viss utdelning börjat komma.
VIK har verkligen börjar använda sin tyngd.
Simon Krekula syns inte jättemycket där ute – än. Men jag tycker mig se att han börjar växla upp. Poängskörden hittills är på runt en halv poäng per match (1+4 på 11) men jag syftar mer på att han börjar ta för sig och ta sig in i jobbiga områden. Det kombinerat med ett klokt spelhuvud – alltid spelbar! – gör att jag tror på islossning för norrlänningen strax.
Simon Krekula under fystesterna i somras.