Green har dragits med ordentliga skadeproblem de senaste åren men menar att kroppen mår bra nu.
Green, 23, kommer från den kanadensiska ostkusten, från provinsen Nova Scotia. Provinsen är känd för sin förmåga att få fram skickliga hockeyspelare av högsta snitt. Toppspelare som Sidney Crosby, Nathan McKinnon och Brad Marchand har alla sitt ursprung där.
– Jag har tur som får träna med några av världens bästa spelare på somrarna. Vi är ett gäng som tränar ihop när vi är hemma och jag har tränat med dem sedan jag var 18 eller något sånt, säger Green.
Vi har satt oss för ett samtal i de få katakomber som går att nyttja i Plivit Arena. Green har avslutat sin träning för dagen, det börjar bli morgon hemma i Kanada och förutom att kanske slå en signal till mamma apotekare och pappa som driver en firma som säljer fyrhjulingar och andra terrängfordon kan Luke börja fokusera på sitt andra jobb. Han är inte bara hockeyproffs – han är fastighetsägare på distans.
– Hela mitt liv har hockeyn varit en så stor del. När jag blev skadad och inte kunde spela började jag för första gången fundera på vad jag skulle göra om jag inte kunde lira längre.
Vid den tiden, då han skadade sig och började fundera, hade han draftats av och skrivit på för NHL-laget Winnipeg Jets. De relativa kulorna hade rullat in och han hade ett startkapital.
– Jag var faktiskt rätt smart med pengarna jag hade tjänat och investerade dem bra. Jag köpte några hyresfastigheter som jag äger och sköter om.
Även härifrån, sex tidszoner bort?
– Precis. Om någon får stopp i toan eller om något går sönder, går det via mig. Det är mer eller mindre en solo-grej jag gör men jag har hantverkare som hjälper mig.
Det var redan under säsongen 2017-18, under det sista året som junior i Quebec-ligan som Green skadade sig. Han hann bara med 16 matcher i Sherbrooke, dit han blev trejdad som 18-åring.
– Själva skadan är inte något konstigt, det var en axelskada många hockeyspelare åker på och en rätt vanlig operation. Jag fick några komplikationer med nacken och en hjärnskakning som spökade. Men det värsta för mig var hur det påverkade mig mentalt.
Sommaren 2016 hade han draftats av Winnipeg i tredjerundan och hösten 2017 skrev han på sitt hittills enda NHL-kontrakt. Green var ett emotsett löfte i organisationen.
– Allt går så fort när du är yngre. Skadorna var jobbiga med tanke på allt som stod på spel, det var mycket pengar och hela situationen kändes jobbig, det är inget man kan förbereda sig för.
Han fick inget fäste i AHL, där han spelade med Skyler McKenzie i Manitoba Moose, provade på att spela i Finland två matcher ifjol. Under sin rehabilitering, som sträckte sig egentligen hela vägen fram till i somras – Green spelade totalt 41 matcher under 4 säsonger – passade han på att utforska livet och världen utanför rinkarna.
– När du går skadad försvinner kärleken till sporten en del. Det var såklart tufft och definitivt en del mörka stunder men i slutändan gjorde det mig till en starkare människa. Nu när jag upptäckt andra viktiga saker utanför hockeyn blir jag mer avslappnad och därigenom en bättre spelare. Sen tror jag inte att det är hälsosamt att bli helt uppslukad av hockeyn, då kommer verkligheten som en chock den dagen du inte kan spela.
Nova Scotia är kända för sin hockey. De är inte kända för sin surfing, även om de ligger vid kusten och har ett klimat likt vårt. Luke Green valde att testa att surfa ändå. Och älskade det.
– Ja! Jag började för två år sedan och ger mig ut så ofta jag kan när jag är hemma. Vattnet är kallt som fan men det gör inget, det blir nästan terapeutiskt. Att vara ute i vattnet utan några sociala medier är ett bra sätt att få lite mental klarhet.
I VIK vill han förutom att vara en back som hjälper laget över hela isen – främst bidra med att sprida positiv energi.
– När jag ser tillbaka på när jag var färsk och kom fram, minns jag att de äldre var riktigt hårda och ibland elaka mot de yngre, förmodligen för att det var så de blev behandlade. Jag vill inte sprida sån negativ energi. Att ha roligt är viktigare än allt, egentligen.
Under sin tid i Sverige hittills är Green överraskad över hur rent det är.
– Kanada och Sverige är ganska likt. Maten är liknande, Sverige är renare och människor är kanske ännu trevligare här. När jag var och köpte på Subway förra veckan var han som fixade min macka väldigt, väldigt glad. Det var härligt.