"CH", som han kallas, är den enda VIK-fostrade spelaren under kontrakt. Det ska inte spela någon roll i det sportsliga omdömet även om det finns fördelar i det. Det gör det inte heller för mig, inte på annat sätt än att han har andra, sannolikt bättre, förutsättningar att lyckas på hemmaplan.
Hans kontrakt med VIK förlängdes redan i oktober och sträcker sig över nästa säsong, vilket indikerar, som Victor Öhman säger nedan, att man tror på honom.
"Han tror på denna processen som vi har pratat med honom om och det är vi väldigt glada för. Det är en Västerviksgrabb som har framtiden för sig och som vi ska jobba stenhårt med för att få honom att utvecklas varje dag och just nu ska han ut och utvecklas i Hockeyettan så att han kan ta sina kliv till att bli en ordinarie hockeyallsvensk spelare på sikt", sa Öhman när kontraktsförlängningen offentliggjordes i oktober.
Det ser bra ut, låter bra och är i mångt och mycket rimligt. Nu har han, antar jag, inte fått till det i Huddinge och då har väl alla parter kommit fram till att en ny klubbadress är lämplig. Jag ser mekanismerna, köper resonemanget nästan hela vägen. Det som också kommer med ständiga miljöombyten är osäkerhet, sänkt självförtroende och omstarter. Hur ska han kunna lyfta om han inte hinner få upp farten innan rutten ändras igen?
Vad jag inte förstår är varför CH lånades ut från första början. Tror ni på grabben? Spela honom i A-laget! Det går att argumentera för att speltiden blir mindre än i Hockeyettan och det är sant men det finns också stort värde i att kunna jobba med en talang på nära håll, på daglig basis, regelbundet. VIK säger att man ska "jobba stenhårt med honom för att få honom att utvecklas varje dag". Hur gör man det idag?
VIK borde ta ansvar för att utveckla spelaren genom att ha honom i sin professionella verksamhet där han dessutom kan bo hemma och få den uppbackning en ung spelare behöver. Och ärligt talat, det i slutändan viktigaste, ser jag inte tolv forwards gå före honom i laguppställningen. Det är ju inte så att VIK är ett väloljat maskineri som man inte vill in och peta i utan i truppen finns spelare som rimligtvis borde spelat sig ur den.
För att ta några exempel: Jake McGrew, värvad som spets, har 4 poäng på 18 matcher. Phil Marinaccio, poängkung i Danmark ifjol, 3 på 13, Filips Buncis 2 på 18. Nu är det inte i de högre formationerna jag skulle vilja se Edwardsson nödvändigtvis men skulle man peta upp Robin Carlsson, 13 mål i Hockeyallsvenskan säsongen 2019/20, till en sådan roll blir det en vakans längre ner.
Ska vi istället titta på mer direkta konkurrenter till Edwardsson så ser vi Henrik Neubauer på 1+0 på 17 matcher och Isak Salqvist 0+2 på 15. Allt mäts inte i mål och assist men att Edwardsson skulle göra mindre nytta än någon av dessa har jag svårt att se.
Ja, Edwardsson är opolerad i sitt spel, tar en del onödiga tvåor och behöver bli klokare i sitt beslutsfattande. Men det finns också en jättefin uppsida i det fysiska spelet, skottet och den oömma stilen. Edwardsson hade förmodligen fått en riktig skjuts i sin utveckling om Hagelin och Falk med all sin kombinerade rutin tog sig an honom. Istället får han en styvmoderlig behandling där VIK verkar hoppas på ett genombrott istället för att kultivera ett.