VT-sporten träffar Petra Axelsson på hennes nya och färgglada arbetsplats Everday, en reklambyrå i Västervik där Petra har anställts som operativ projektledare. På skrivbordet står en välkomnande bukett blommor.
– Jag ska fungera som ett administrativt stöd till mina kollegor för att hjälpa till att utveckla verksamheten och våra projekt. Det är en fantastiskt inspirerande miljö att jobba i, säger Petra.
Efter två veckor börjar hon komma in i det. Men, som med alla andra nya jobb, har det varit utmanande i början.
– Ja, speciellt med tanke på att det här är en helt ny bransch med nya ord och begrepp för mig, säger hon och fortsätter:
– Jag har en ganska spretig bakgrund i arbetslivet, men den röda tråden har varit att jag alltid jobbat med människor och utvecklat organisationer. Det känns som att man plockat russinen ur kakan till den här tjänsten, det är jättekul.
I slutet av oktober fick Petra sparken som klubbchef för VIK. Den dåvarande ordföranden Urban Widén förklarade sig till VT då att ekonomin inte gått åt rätt håll och att klubben behövde göra något.
Hur har tiden varit sen dess?
– I början var det tufft. Mina barn fick höra saker i skolan om deras mamma och de ville inte vara i ishallen mer, så båda har slutat spela hockey. Men hockeybubblan är bara en bubbla, det är inte hela Västervik. Jag gav väldigt mycket energi och tid, det var lite mer än "bara ett jobb" för mig, men med de förutsättningar som var hade det inte varit hållbart under en längre tid.
– Klubbchef inom ishockey är en väldigt utsatt roll. 15 av 28 klubbar i HA och SHL har bytt VD/klubbchef under senaste 18 månaderna, det säger ganska mycket om den rollen, berättar Petra.
Sen du lämnade har både Fredrik Stoltz, Urban Widén och Robert Schwartz försvunnit, vad säger du om det som hänt?
– Jag har ingen inblick i Urbans eller Roberts avhopp så jag har ingen åsikt om det.
Har du någon kontakt med någon i VIK nu?
– Ja, jag har kontakt med någon av grabbarna varje vecka och jag tittar på J20-matcherna och peppar dem. De fick en ny guldig segerhatt av mig som de firar med när de vinner, skrattar Petra som med grabbarna menar Joakim Hagelin, Kalle Linnsand, Felix Gustafsson, Victor Öhman och Gabriel Remelin.
Har du varit på någon A-lagsmatch?
– Nej, jag känner mig inte hemma där längre, något rycktes bort. Sen så känner jag ju knappt några spelare längre. Av dem jag välkomnade till klubben är det inte många kvar. Det är en tuff situation för Öhman, Pelle (Torstensson), Philip (Bertilsson) och Gabbe (Remelin), för det här som är nu var inte det de signade upp för.
Tror du att klubben kan undvika en konkurs?
– Jag har ingen inblick i det. Men det vore tråkigt om Västervik inte skulle ha någon hockeyförening att spela i för alla barn och ungdomar. Jag önskar föreningen allt gott.