Efter 15 säsonger på hög nivå återvände Ragnar Karlson till moderklubben Västerviks IK 2011. Det blev två säsonger – där han hjälpte laget att ta steget till ettan och etablera dem där – innan han lade skridskorna på hyllan.
Under hela förra säsongen kände Ragnar ett sug efter ishockeyn, och blev inför den pågående säsongen klar som assisterande tränare till Mattias Karlin.
Han har nu gjort en hel försäsong, plus tolv matcher i grundserien, och säger så här om upplevelsen hittills:
– Det är skitkul att vara tillbaka, särskilt eftersom det gått så pass bra för oss. Samtidigt är det ganska svårt, det har varit en omställning gentemot att vara spelare. I början trodde jag nästan att jag var en spelare när jag stod i båset och var tvungen att påminna mig själv. Att ta beslut om vilka som ska få spela mindre kan också vara tufft, säger Ragnar och lägger skämtsamt till:
– Och så får jag sitta längst fram i bussen till bortmatcherna. Förut satt jag alltid längt bak med de tuffa grabbarna.
Rollfördelningen i VIK-båset är som så att Karlin har hand om alla forwards och Karlsson om backarna.
– När jag spelade var det mer att bara åka ut och köra. Nu måste jag hålla koll på vilka som ska spela, vara beredd att göra ändringar, analysera hur spelet ser ut och annat. Jag lär mig fortfarande väldigt mycket av Karlin, säger Ragnar.
– Det har hänt att jag och Karlin och diskuterat efter en sämre match spelmässigt där vi inte riktigt kunde sätta fingret på vad som inte stämde. Det bästa vore egentligen att ha tre tränare, en sköter backar, en har forwards och en håller koll på exakt hur spelet ser ut.
Kan du tänka dig att bli huvudtränare i framtiden?
– Jag har inte tänkt så långt. Jag kör den här säsongen lite som ett test först. Sedan får vi se hur det känns.
Läs hela artikeln i onsdagens papperstidning.