Sebastian Bengtsson är en av fem VIK-spelare som den här säsongen bor i en stuga ute vid Lysingsbadet. När vi åker dit och knackar på hans dörr möts vi av en udda syn: rester av ägg ligger på marken och utkletat på dörren.
– Jens Andersson som bor här med har också fått ägg kastat på sin dörr. Anton Svanström likaså, och han bor på Midgård. Jag vet inte vem som gör det, men det känns inte omöjligt att det är någon i laget, säger Sebastian Bengtsson och skrattar.
Vem som ligger bakom dåden kanske vi får reda på i framtiden. Något vi har fått reda på den här hösten är att Sebastian Bengtsson håller bra division 1-klass.
Den lille forwarden har svarat för elva poäng på 14 matcher efter, framför allt, en blixtrande start på säsongen.
– Jag hade lite fördomar om att division 1 var ett träsk, men här finns inga dåliga spelare alls. Det är en bra nivå, och jag blev själv lite överraskad att det började så pass bra, säger Sebastian.
I början av säsongen bildade han en stekhet, ungdomlig andrakedja ihop med Victor Romfors och Filiph Engsund. Efter ett tag var deras spel inte lika bländande, och i de senaste matcherna har trion varit splittrad.
– En anledning till att det gick så himla bra för oss i början var vår stora hunger och att vi jobbade stenhårt. Vi ville verkligen visa vad vi kan. Sedan lade vi inte ner samma hårda jobb på isen och det straffade sig direkt, säger Bengtsson.
– Det kan vara svårt att vara hundra procents fokuserad i en bortamatch mot typ Surahammar. Och släpper man lite på koncentrationen, så blir det inte lätt i den här serien. Jag har haft en liten dipp nu på slutet känner jag, men det går upp och ner för alla och jag hoppas vara tillbaka på banan snart igen.
20-årige Bengtsson har en tydlig stockholmsdialekt. Han föddes i Hallunda, men tillbringade större delen av uppväxten i Huddinge. Huddinge har länge kallats "talangfabriken" för deras förmåga att få fram många duktiga hockeyspelare genom åren.
– Det var en bra klubb att vara i som ungdomsspelare. Det var bra träningar och vi körde i stort sett alltid en halvtimme enbart skridskoåkning som inledning på varje pass, säger Sebastian.
Men det var även på fritiden som Bengtsson grundlade stora delar av sitt nuvarande hockeykunnande. Han umgicks nästan alltid med sin ett år äldre bror, Christopher Bengtsson (har kontrakt med Modo men är nu utlånad till AIK), och det var inte datorspel som stod på schemat.
– Vi spelade jämt. Det var på uterinken, det var i ishallen, det var bandy på gatan, det var allt möjligt. Om jag var ute, så kom brorsan ut och tvärtom, säger Sebastian som fick känna på hur det var att vara den yngre av dem.
– Christopher ville alltid vara utespelare, så jag fick ställa mig i mål de flesta gångerna. Men det kunde jag ta, det har varit bra, både för brorsan och mig att ha varandra hela tiden.
Hur är din kontakt med honom i dag?
– Vi har en del telefonkontakt och pratar om hur det går för varandra. Det är kul att han har ett SHL-kontrakt, det är inspirerande för mig som också strävar uppåt.
I kvarteret där de bodde var det ett helg gäng med grabbar som älskade att spela. En var stjärnan Linus Klasen, nu firat proffs i schweiziska Lugano. Då var han dominant i Huddinge som tog steget upp från ettan till Allsvenskan.
– Linus var ju sju-åtta år äldre än oss, så mamma sa att han säkert inte ville vara med och lira med oss. Men det ville han, och ibland kom han och plingade på hemma hos oss för att lira lite, säger Bengtsson.
2009 bytte Sebastian Bengtsson klubb för första gången. Han gick från Huddinges U 16-lag till Djurgårdens dito.
– Det var jag och ett par till som ville testa en ny utmaning, samtidigt som vi skulle ha chansen att vinna SM. Vi vann allt i serien, men floppade tyvärr i slutspelet och slutade på fjärdeplats. Det var lite jobbigt, jag hade vunnit massor av serier och cuper i Huddinge innan och var inte van att förlora.
Säsongen efter återvände han för ett år i Huddinge innan flyttlasset gick till Karlstad och Färjestads BK. Nu snackar vi säsongen 2011/2012.
– Jag och brorsan åkte dit tillsammans. Vi var lite trötta på Stockholm och Färjestad var ett bra alternativ. Det var nyttigt för oss att komma hemifrån, laga sin egen mat och klara sig på egen hand, säger Sebastian som huserade oftast i J 18-laget medan Christopher höll till i J 20.
Det blev bara ett år i Karlstad. Efter det återvände han till 08-området i form av Södertälje SK där han gjorde sina två sista säsonger som junior.
Lagets facit blev två slutspel, men ingen riktigt framskjuten placering. Sebastian fick under sin sista juniorsäsong känna på spel med SSK:s A-lag i Allsvenskan.
– Jag var med i 15 matcher, men i tio av dem fick jag bara göra något byte per match. Det är i princip omöjligt att göra något bra då, och ibland funderade man på om det var värt att skippa en juniormatch för det.
– Samtidigt var det givande att få se på nära håll hur det är på den nivån. Och i ett par matcher fick jag spela en hel del vilket var väldigt roligt.
Sedan den här säsongen är du senior, hur gick tankarna när du skulle välja klubbadress?
– Jag ville komma till ett bra lag som var med i toppen. Att jag själv skulle få spela mycket och utvecklas var också viktigt för mig. Västervik passade in på allt, och jag är nöjd med mitt beslut att komma hit.
Vi träffar Sebastian Bengtsson en tidig eftermiddag. Innan vi kommer till honom har han gjort sin dagliga ritual som innebär att träna på egen hand under förmiddagen.
– Jag har alltid gillat att träna mycket. På förmiddagen kan det bli att jag tränar skott, frånvändningar eller vad som helst om ishallen är ledig. Annars kan det bli ett pass på gymmet. Det är bara på matchdagar som jag vilar från förmiddagsträningarna, säger Sebastian som medvetet har valt att inte arbeta vid sidan om hockeyn.
– Det är för att jag vill ge hockeyn en ärlig chans och satsa allt på den. Om jag är kvar på samma nivå om två-tre år, då får jag skaffa ett jobb.
Du är 173 centimeter lång, hur påverkar din längd dig som hockeyspelare?
– Jag får tänka till lite extra innan jag går in och smäller på i vissa situationer. Jag försöker utnyttja min snabbhet så mycket som möjligt på isen.
Hur långt kan VIK nå den här säsongen tror du?
– Först och främst Allettan. Därifrån vore det riktigt skoj att nå play off och varför inte kvalserien? Jag har ingen koll på de andra division 1-lagen förutom dem i vår serie, men det jag kan säga är att VIK har ett riktigt bra lag.
Hur ser dina framtidsdrömmar ut?
– Jag vill kunna leva på hockeyn. Att ta klivet upp till Allsvenskan är ett stort mål till att börja med, gärna med VIK. Så klart är även SHL-spel en dröm. Ett NHL-kontrakt har man ju drömt om sedan man var barn, men man får inse att den drömmen blir riktigt svår att uppnå.
Om vi talar om den närmaste framtiden, nu väntar Tranås i kväll och Skövde på söndag, tankar om det?
– Två riktigt roliga matcher. Såna här toppmatcher skulle det gärna få vara jämt.