Under de första tjugo minuterna var det borta-VIK som skapade mest. De gulsvarta kändes tyngre, hetare och skarpare. Om det inte vore för Emil Kruse kunde såväl Alexander Younan som Sebastian Benker nätat vid sina öppna lägen. VIK skapade inte lika mycket men väl den bästa. Rätt man på rätt plats, också. Emil Alba fick fritt läge från slottet, framspelad av Darren Nowick. Avslutet satt dock i plocken på Västerås unge målman Samuel Ersson. 0–0 och inga utvisningsminuter i första perioden.
Andra perioden var kanske inte den mest högkvalitativa som spelats på PTH-isen den här säsongen – men det bäddade för en del spelvändningar åt båda håll. Det var som sagt inget vidare ordnat spel men möjligheter att bryta dödläget fanns det. Ändå dröjde det till 16:14 innan det blev måljubel. Då tog gästerna ledningen medan Nowick satt utvisad. En inövad variant där Johan Skinnars skottpassade in till Isac Skedung som styrde in pucken över Kruses axel. VIK vaskade fram ett par-tre halvskapliga kvitteringschanser men den sista passningen eller touchen saknades.
Västerås var förstås inte lika anfallssugna som VIK i den tredje periodens inledning. Man hade ju klockan på sin sida. VIK sköt tungt och ofta men Ersson i bortaburen hade både gott om tid att positionera sig och fri sikt. Det osade dock ordentligt med katt när Schulze och Suchý tryckte på. Ersson stod pall. Förre VIK-backen Jimmie Jansson-Lorek cross-checkade Suchý efter tio minuter och VIK:s stora kvitteringsmöjlighet dök upp. Precis som under hela matchen försvarade sig gästerna effektivt och höll VIK och pucken på utsidan av sig. De gånger VIK luckrade upp dem tog det antingen någon hundradel för länge eller var någon millimeter snett.
Klockan klämtade för ett allt mer desperat VIK-lag. Karlin tog både timeout och Kruse efter 17:46. Visst tryck etablerades men forceringen storknade när Nowick slashade en Västeråsspelare med utvisning som konsekvens. Skedungs mål blev det enda.