Efter tiden i VIK gick flyttlasset vidare till Värnamo, men sedan ett drygt år är Robert tillbaka i Västervik.
Sporten bestämde träff med Robert för att prata om hans tid i VIK och hur hans tro på Gud har inverkat på hans hockeykarriär.
Robert är uppväxt i Örnsköldsvik. Det blev tre säsonger i dåvarande elitserien med Modo innan karriären gick vidare i Landsbro och Team Boro.
Robert var med på hela satsningen som Team Boro gjorde för att nå elitserien.
– Jag var med i den avgörande matchen mot Frölunda i Scandinavium där vi var i elitserien i fem minuter. Sedan blev det pannkaka av alltihop, berättar Robert Tedenby.
Den som lockade Robert till Västervik och VIK var tidigare lagkamraten Pelle Hånberg, som redan spelade i VIK.
– Det var Pelle som ringde till mig och frågade om jag skulle komma till Västervik, men jag var lite tveksam först eftersom jag tänkte börja jobba som pastor. Pelle sa åt mig att vänta och ringde upp ordföranden i församlingen i Västervik och frågade om det fanns en tjänst ledig till mig där istället. Det fanns det, så det är Hånbergs förtjänst att jag hamnade är.
Nu var inte Hånberg och Tedenby de enda spelarna i VIK med förflutet i Team Boro. Mikael von der Geest, Niklas Dacke och Ola Bilén värvades alla från Team Boro till VIK.
– Vi hade Ulf Weinstock som tränare. Vi hade en härlig publik med en som spelade trumpet. Det var ett stort intresset och bra tryck på matcherna. Vi gjorde mycket tillsammans med våra sponsorer och Weinstock var en drivande person i detta, säger Robert Tedenby när hans minns tillbaka till mitten av 1990-talet.
Robert var med när VIK för första gången kvalade till elitserien säsongen 1995/96 och gjorde målet i förlustmatchen borta mot Grums.
– Jag hade tänkt att sluta eftersom jag hade ett dåligt knä, men mitt i säsongen ringde Weinstock och frågade om jag kunde spela eftersom de hade många skador. Du behöver bara spela power play sade han, berättar Robert med ett skratt.
Totalt blev det fyra säsonger i VIK-tröjan innan flyttlasset gick vidare till Värnamo där det blev två säsonger i division 2 innan skridskorna hamnade på hyllan. Tedenby spelade 129 serie- och kvalmatcher med VIK och noterades för 48 mål.
– Jag har jättegoda minnen från min tid här och därför kändes det inte svårt att komma tillbaka.
Hur mycket följer du VIK i nuläget?
– Det är klart jag följer laget. De har gjort en fantastisk säsong och jag tycker de har gjort många starka säsonger med tanke på att man inte kan tävla i ekonomin jämfört med många andra klubbar. Mattias Karlin har gjort ett fantastiskt jobb med att sätta ihop laget och hitta spelare som fungerar ihop. Jag tror de kan bli livsfarliga i ett slutspel.
Det hann gå nästan 25 år innan Robert återvände till Västervik.
– Jag hade varit här och predikat några gånger. Församlingen och jag fattade tycke för varandra, och på den vägen är det.
Tron på Gud har funnits med i hela hans vuxna liv.
– När det gäller machogrejen inom ishockeyn tror jag att det är mer av en fasad. Jag tror att alla är mjuka inombords. Man lär sig eftersom jag har vuxit upp med det.
– I vårt sekulariserade Sverige har vi gjort det konstigt med Guds tro. Vi är extremister egentligen i Sverige jämfört med världen i övrigt när det gäller att tro på Gud. Som 18-åring fick jag ett möte med Gud som jag inte kunde se bort ifrån. Den tron bär mig och följer mig.
Har din tro på Gud hjälpt när det har varit svåra stunder i ishockeyn?
– Absolut. Jag vet att han är med mig alla dagar och alla stunder. Även när man har sina sämsta stunder.
Finns det spelare som har kommit till dig och bett om råd i svåra stunder?
– Absolut har det varit så när spelare har haft tuffa perioder som har velat prata. Jag tror alla någon gång funderar över livet. Det är ett mysterium varför vi är just här.
Robert gjorde sig känd som en hårt jobbande forward med hyfsad teknik. Äldste sonen Mattias är en riktig lirare som har skördat framgångar i både SHL, NHL och numera i KHL.
Var har Mattias fått sin teknik och snabbhet ifrån?
– Det är från morsan, svarar Robert med ett skratt.
Mattias tog sina första skridskoskär i dåvarande Tjusthallen när han följde med Robert på träningarna.
– Enda gången som han satt still var när han väntade på att ismaskinen skulle bli klar, säger Robert Tedenby innan han kliver in i sin gamla hemmahall för första gången på 25 år.