VIK har varit borträknade av flera olika ishockeyexperter som använt benämningar som losergäng och minuspsyke för att nämna ett par. Detta har givetvis gett laget extra tändvätska, men man har också bevisat att man har kapaciteten att vara med bland topplagen. VIK är ju bevisligen ett av hockeyettans sex bästa lag.
Ska man ta sig vidare från playoff 3 krävs dock att man är bland de fyra bästa, att man slår ut ett klassiskt lag som Troja/Ljungby i bäst av tre matcher. Sannerligen ingen lätt uppgift, oavsett hur tidigare möten har sett ut.
VIK har ett ungt och hungrigt lag, men det finns också rutinerade spelare som gör ett oerhört viktigt jobb, och som ofta brukar visa framfötterna när det väl gäller.
En spelare som Linus Boström kanske inte alltid bjuder på spektakulära dribblingar och märks av publiken, men för motståndarna är han en stark och jobbig jäkel. Som en magnet fångar han in puckarna. Är det någon som har lyckats slå honom i en duell vid sargen?
Dan Pettersson är en annan rutinerad pjäs som har varit med i dessa sammanhang tidigare. Det måste vara frustrerande att teka mot honom. Fråga bara Hudiksvalls Niklas Zetterström som har 451 allsvenska matcher i ryggsäcken. Vann han ens en enda mot 198 centimeter Pettersson?
Dessutom har Daniel Wälitalo hittat storformen lagom till allvaret. Tillsammans med en frisk Ludvig Engsund är målvaktsparet en gigantisk trygghet att ha som sista utpost.
Jag anser att VIK-spelarnas tuffaste motståndare är de själva. Kan de vara ödmjuka och fortsätta trumma på tillsammans som ett lag blir det kvalserien. Börjar spelare helt plötsligt göra sina egna grejer och tänker att man kan fixa det här på egen hand tar det slut i playoff 3. I sina goda stunder är det inget snack om att laget hör hemma i kvalserien.