VIK har varit bortrÀknade av flera olika ishockeyexperter som anvÀnt benÀmningar som losergÀng och minuspsyke för att nÀmna ett par. Detta har givetvis gett laget extra tÀndvÀtska, men man har ocksÄ bevisat att man har kapaciteten att vara med bland topplagen. VIK Àr ju bevisligen ett av hockeyettans sex bÀsta lag.
Ska man ta sig vidare frÄn playoff 3 krÀvs dock att man Àr bland de fyra bÀsta, att man slÄr ut ett klassiskt lag som Troja/Ljungby i bÀst av tre matcher. Sannerligen ingen lÀtt uppgift, oavsett hur tidigare möten har sett ut.
VIK har ett ungt och hungrigt lag, men det finns ocksÄ rutinerade spelare som gör ett oerhört viktigt jobb, och som ofta brukar visa framfötterna nÀr det vÀl gÀller.
En spelare som Linus Boström kanske inte alltid bjuder pĂ„ spektakulĂ€ra dribblingar och mĂ€rks av publiken, men för motstĂ„ndarna Ă€r han en stark och jobbig jĂ€kel. Som en magnet fĂ„ngar han in puckarna. Ăr det nĂ„gon som har lyckats slĂ„ honom i en duell vid sargen?
Dan Pettersson Àr en annan rutinerad pjÀs som har varit med i dessa sammanhang tidigare. Det mÄste vara frustrerande att teka mot honom. FrÄga bara Hudiksvalls Niklas Zetterström som har 451 allsvenska matcher i ryggsÀcken. Vann han ens en enda mot 198 centimeter Pettersson?
Dessutom har Daniel WÀlitalo hittat storformen lagom till allvaret. Tillsammans med en frisk Ludvig Engsund Àr mÄlvaktsparet en gigantisk trygghet att ha som sista utpost.
Jag anser att VIK-spelarnas tuffaste motstÄndare Àr de sjÀlva. Kan de vara ödmjuka och fortsÀtta trumma pÄ tillsammans som ett lag blir det kvalserien. Börjar spelare helt plötsligt göra sina egna grejer och tÀnker att man kan fixa det hÀr pÄ egen hand tar det slut i playoff 3. I sina goda stunder Àr det inget snack om att laget hör hemma i kvalserien.