Att spelare med en bakgrund i Västerviks IK representerar Valdemarsvik är vanligt, och har så varit i mängder av år.
Den här säsongen har det eskalerat och det ordentligt. Av de 21 spelarna i truppen har 15 stycken VIK som moderklubb.
Lägg därtill att Andreas Bergström och Simon Casselstrand har ett förflutet i Västervik. Att tala om VIK-koloni är mer än väl befogat.
Bredden på de olika VIK-arna är stor. Där finns välkända namn som Philip Skännestig och Tomas Jörbrink med många A-lagsmatcher i bagaget. Och där finns okända namn som Robin Cederlöf och Jonas Bergqvist som lade skridskorna på hyllan innan senioråldern, men som återupptagit sporten och hittat rätt i Valdemarsvik.
Varje vecka åker två minibussar från Västervik de 65 kilometerna norrut till Valdemarsvik för träning. Oftast är det också två matcher i veckan.
I onsdagskväll hölls däremot en träning i Västervik, detta som ett led i förberedelserna inför fredagens hemmamatch – i PlivitTrade-hallen.
24-årige Philip Skännestig gjorde tre fulla A-lagssäsonger i VIK innan han lade ner den seriösa satsningen 2012. Därefter blev det en vinter i VIK:s dåvarande division 4-lag innan han inför förra säsongen gick till Valdemarsvik.
– Det droppade av mer och mer folk från division 4-laget. Jag ville fortsätta med hockeyn, så Valdemarsvik var ett bra alternativ, säger Skännestig som är den store poängmakaren i laget.
Hur är det att spela i division 3?
– Det är väldigt ojämn kvalité på lagen. Guts och Motala är i en klass för sig. De andra lagen är vi jämna med. Jag tycker att det är en rolig serie att spela i. Jag är inte lika stark som förr så klart, men samtidigt möter jag inte lika starka spelare här heller.
Är det något drag kring era matcher i Valdemarsvik?
– Nja, det är ingen höjdare. Fast det går ju inte att kräva heller. Vi spelar ofta på fredagar, och då tar väl Idol mycket. Plus att det inte många Valdemarsvikbor alls i laget, sånt spelar nog in.
Tomas Jörbrink slutade inför den här säsongen i Västerviks IK på grund av brist på tid och motivation. Jörbrink, med sex A-lagssäsonger på kontot, saknar inte division 1-hockeyn något nämnvärt förutom när han själv tittar på matcherna.
– Men jag ville gärna fortsätta att spela, och då är Valdemarsvik ett bra alternativ. Här är det mest på skoj och det gör inget om man missar någon träning på grund av jobb någon gång, säger Jörbrink och lägger till:
– Fast visst, när det är match då vill man vinna till varje pris.
25-årige Tomas gladdes åt att träningen var förpassad till hans tidigare hemmaborg den här onsdagsaftonen.
– Skönt med en hall som är lite varm. I Valdemarsvik får man inte upp värmen förrän precis när träningen är slut. Det blir att värma fötterna i duschen efteråt. Jag undrar hur det kommer bli i vinter, säger Tomas och skrattar.
Mathias Fransson, 23 år, gjorde aldrig något år i A-truppen i VIK. Men han var aktiv hockeyspelare under hela ungdomsåren, sista säsongen i VIK var med deras J 20-lag 2010/2011. Därefter var Mathias, precis som Skännestig, en sväng i klubbens nu nedlagda division 4-lag innan han efter halva fjolårssäsongen började lira med VIF.
– Vi är ett skönt gäng som har roligt ihop. Det är en lagom nivå att spela på tycker jag. Personligen ska jag vara en jobbig spelare att möta, men det är kul att det har lossnat lite poängmässigt för mig i höst, säger Fransson.
Valdemarsvik har inlett säsongen med två förluster och fyra förluster. Med det parkerar "Vika" på en femteplats av sex lag i serien.
I kväll spelar de alltså i Västervik, mot Linköpingslaget Make Believes. Det blir som en bortamatch för föreningen – men som en hemmamatch för en klar majoritet i truppen.
kenny.wiis@vt.se
0490-666 74