Inte mindre än sex tvåminutare (SSK två, VIK fyra) delades ut av domare Andreas Sandahl i den första perioden och känslan var att han var rätt ute varje gång. De numerära överlägen som bjöds till trots skapades inte särskilt många chanser. VIK hade läget i fem mot tre under arton sekunder men vaskade fram en halvchans som bäst. Av de första 11:30 var en VIK-spelare utvisad sex minuter. En underhållande match som svängde fram och tillbaka men inga mål att rapportera om efter tjugo minuter.
VIK spelade under andra periodens första halva mycket bra. Taktiskt klockrent och man hade SSK på gaffeln i jakten på ledningsmålet. Då visades Trevor Mingoia ut och som väntat prickade Nicolai Meyer in ledningsmålet för hemmalaget. VIK hade gjort läxan och plockade bort genomspelet till Meyers parhäst Sebastian Dyk. Då tog Meyer eget initiativ. VIK hade efter målet svårt att resa sig utan det dröjde till periodens slutskede innan man etablerade nytt tryck. De gånger man sågat sig fram stod SSK:s keeper Alexander Sahlin i vägen. Underläget till trots var känslan efter två perioder att VIK absolut kunde få med sig något från Scaniarinken.
VIK slarvade i passningsspelet, Andreas Frisk hamnade i trångmål och ett felpass senare kom SSK:s två mest spetsiga offensiva kort två mot Kruse. Meyer till Dyk och 2–0 redan efter 02:29 av den tredje perioden. Ett par minuter senare kändes VIK ganska håglösa och känslan var att det krävdes ett misstag från en hemmaspelare eller en blixtrande VIK-aktion för att ta dem in i matchen igen. Misstaget kom men Pierre Gustavsson kunde inte förvalta friläget efter 12:40. Södertälje var jättenöjda med sin ledning och hade inte några planer på att rea ut den. I ett desperat försök tog Karlin ut Kruse redan efter 15:44. Och VIK tryckte därefter ner SSK ordentligt under ett par minuter men Sahlin värnade om sin nolla. Matchen punkterades definitivt efter 18:21 när hemmalaget satte den i tom kasse.