Vibben i PTH innan nedsläpp mot Borlänge var väldigt annorlunda mot den som var i måndags innan mötet med Piteå. Mattias Karlin var tillbaka och optimismen med honom. Den vildsinta starten undertecknad hade räknat med uteblev dock. Faktum är att det var gästerna som skapade matchens första läge redan efter 30 sekunders spel. Men VIK växte in i tillställningen, även om man genomgående under första perioden hade svårt att få stopp på Borlängespelarnas rörliga anfallsspel. Karlin valde att använda alla elva forwards under perioden därför såg formationerna olika ut nästan varje byte. Den som kom närmast att spräcka skicklige Borlänge-keepern Marcus Hellgren-Smeds nolla var Christopher Fish, vars knallhårda handledssnärt pingade till i ribban. Domare Sandstedt valde att ringa på sekvensen och kunde sedan konstatera att pucken aldrig korsade linjen. Utöver Fish hade Jörgen Karterud två kanonlägen – han passade bort det senare. Mållösa men underhållande första tjugo.
Länge såg det ut som att VIK skulle få nöja sig med ett oavgjort resultat även efter den andra perioden, som inte var VIK mot Borlänge utan VIK mot Marcus Hellgren-Smed. Skottstatistiken är sannerligen inget man ska stirra sig blind på men VIK:s förkrossande 27–4(!!) i den andra perioder gör faktiskt matchbilden rättvisa. Det var frilägen, öppna mål, parad efter parad från gästernas suveräne målman. Det började visserligen bra för VIK efter att Emil Wahlberg öppnat målskyttet med en så kallad rackarrökare från blålinjen. VIK fortsatte pressa och det var först efter periodens power break som gästerna hämtade syre. Då tog man också över matchen i några minuter. Och fick utdelning. Den i PTH välbekante Sebastian Bengtsson prickade in 1–1 efter en väl utförd tekningsvariant. Därefter tog VIK:s press vid igen och den otåliga publiken vittrade mål. Som uteblev. Och uteblev. Tills det återstod 22 sekunder av perioden. Då fick Alexander Wiklund en klassisk flippmacka av Christopher Fish och fri med Hellgren-Smed lirkade han in ledningsmålet till publikens eufori. VIK klart i förarsätet efter två perioder.
Under Mattias Karlins sex år i VIK gjorde man sig kända som ett lag som klarade av att stänga matcher. Med ledning 2–1 och klockan på sin sida var det ett disciplinerat lag som väntades till tredje perioden. Men Borlänge slog läger direkt och tvingade Oskar Carlsson att ta en utvisning redan efter två minuter – VIK:s första bot i matchen. Ett boxplay inspirerat av Erik Gustafsson klarade dock den uppgiften med bravur. Sedan skiftade matchen då Borlänge tog en utvisning. När sedan Joel Källström Englund ohotad skickade ut pucken i VIK-klacken fick hemmalaget chansen i fem mot tre. Då plockade VIK:s toppspelare fram den variant man år efter år skördat framgångar med. Sex sekunder efter utvisning nummer två small det bakom Hellgren Smed. Pettersson till Hedblad till Drugge och 3–1. Med tolv minuter kunde VIK förnimma doften av tre tunga poäng. Men Borlänge tänkte inte ge sig utan strid. I samband med power breaket visades VIK:s Hedblad ut – en nödvändig tvåa – och bortalaget fick en biljett in i matchen. Man etablerade ett konstant tryck men VIK red ur stormen. Borlänge fortsatte dominera puckinnehavet och skapade en del lägen. Det slutgiltiga läget kom med drygt två minuter kvar. Målskytten Wiklund tog en slashingtvåa i anfallszonen och Borlänges tränare Dennis Hall plockade ur sin målvakt direkt för att gå för reduceringen med aggressivitet. Det blev mål – för VIK. Efter att Emil Georgsson krigat ur pucken ur defensiv zon kunde Christopher Fish lägga in fyran i den tomma buren.