Västervik mot Leksand. De flesta hade nog förväntat sig ett rakt spelande VIK, med ganska stora marginaler, som fick hoppas på en knivskarp effektivitet. Och VIK fick i den första perioden ett par power-play tidigt. Precis vad man behövde. Dessvärre för deras del var spelet i numerärt överläge inte på den nivån det behövde vara för att få hål på Tex Williamsson och Leksand. Christopher Fish fick ett par direktskottslägen, Victor Öhman likaså, men Williamsson nöp det som kom igenom.
När gästerna brottat ner utvisningarna började man växa in i matchen, och ta över den. Man producerade inte drösvis med heta chanser, men puckinnehavet och zontiden malde ner VIK som till slut gav vika. En rörig situation framför Jonas Fransson slutade med att Martin Karlsson gav gästerna ledningen efter 18:35. Oskar Drugge bröt matchen i första perioden efter en smäll mot ena benet, och återkom sedan inte.
Det föll ett mål runt 18:30 även i den andra perioden och precis som i den första var det en dalmas som nätade. Dock en rödklädd, denna gång. En flippassning från Victor Öhman nådde fram till Dan Pettersson, och fri med Williamsson satte Mora-bördige Pettersson dit kvitteringen. Målet var, sett till perioden, inte helt ologiskt. Det var alltjämt en tight match med viss övervikt åt Leksand. VIK hade ett power-play, men spelet hackade även denna gång. Slarv i passningar och mottagningar sabbade rytmen.
VIK började tredje perioden bra, snudd på riktigt bra. Efter sju minuter fick Conny Strömberg fritt läge i slottet, men en LIF-back lyfte på hans verktyg precis när han skulle skopa in ledningspucken. VIK genomförde för övrigt tredje perioden på blott fyra backar. Oskar Carlsson fick en ganska oschysst smäll i andra perioden. Han försökte sedan i inledningen på slutakten men kroppen sa ifrån. Efter halva perioden var känslan att VIK hade Leksand på gaffeln. Trots den decimerade backsidan trummade hemmagänget på bra. Men: hockey är sällan logiskt. Ej heller denna afton. Anton Karlsson, en av de bättre i blåvitt, slog sin markering, fick pucken, och pricksköt in Leksands andra mål, tillika ledningsmålet. Då återstod drygt fem minuter. Närmare två minuter fyra-mot-fyra följde och när VIK fått in sin spelare och skulle organisera ett numerärt överläge stack Emil Bemström upp och utnyttjade att Jonas Fransson tappat vinkeln. 3–1 Leksand och ridå ner. En tidigt plockad Fransson höll på att betyda reducering men Williamsson var med på noterna. Den definitiva kniven i kistbotten kom när ett transatlantiskt samspel renderade i ett mål i tom bur från Alex Friesen.